Att jag aldrig LÄR mig....
Idag var det dags för kursen i Almunge, hos Eva Karlsson, den började 11.00 så jag åkte i god tid hemifrån för jag räknade med ca 1 timme dit.
Det jag inte hade räknat med var hala moddiga vägar, det gick inte att köra så fort som jag trodde! Jag bara hatar att komma sent, har man en tid så vill jag vara minst en kvart före utsatt tid så blev det inte idag.....
Det hela började att jag körde bort mig totalt i Uppsala, dom har byggt nya vägar kors o tvärs, + att det är dåligt skyltat om man inte ska till de större ställena. Förra gången jag åkte, hade jag GPS:n med mig, karta från Eniro o då minsann hittade jag rätt på en gång.
Den här gången kände jag mig så SÄKER på mig själv att jag skulle hitta, (herregud jag hade ju varit där förut, 1 gång), så det var ju helt klart att jag skulle klara mig utan GPS o karta. Det är precis då som såna här saker händer, när jag är tvärsäker på hur jag ska åka, då lyckas jag banne mig åka bort mig varje gång, o det här är absolut inte första gången, (inte sista heller) om jag ska vara helt ärlig.
Jag hamnade på helt fel väg o var på väg mot Östhammar, helt motsatt håll mot var jag skulle. Var väl halvvägs när jag kände den så välbekanta känslan av att det här stämmer inte, det känns helt fel! Försökte rådgöra med mig själv, men inte blev det bättre för det, snackade lite med Teppson ifall han hade några synpunkter på vägvalet, men det hade han inte! Han var hur nöjd som helst att ligga där bak o åka i bilen med matte, så där var det lugnt, o där fick man inte så mycket hjälp heller!
Det var bara att vända vid första bästa vändställe o åka tillbaka dit där jag hade kört fel, (där jag trodde att jag hade kört fel). Då var klockan 10.45, alltså hade jag en kvart på mig, det fixar sig nog intalade jag mig själv, jag var i skriande behov av en toalett, men stanna var det inte frågan om jag var ju SEN. Jag kom fram 1/2 timme försenad.
Då var alla där, usch vad jag ogillar att komma sent, att jag var nödig, hade jag förträngt då. Ut med Tepp, rasta honom lite snabbt o sen ner till träningen. Tepp skötte sig bra, precis som han gör hemma, så det var kul att se att det håller i sig på nya ställen också.
Jättekul att se andra hundar tända till, o väldigt nyttigt att höra vad matte/husse säger/frågar om när man är nybörjare, man påminns då hur det var när man själv började med vallhundar, ungefär samma frågor som en annan hade, har de flesta nu med.
Mycket av den träningen jag gör, går av sig själv, utan att man tänker på det, man har väl skaffat sig rutin o tänker inte på vissa saker kanske, det tycker jag är bra att man blir påmind om ibland.
Nu återstod bara hemresan klockan var ca 14.00, skulle stanna till hos min mellersta dotter Ida med en resväska som hon skulle låna. Hon bor i södra Uppsala så det skulle bli perfekt att åka den vägen hem o stanna till med väskan, låna toan, för nu höll det verkligen på att rinna över, sen fortsätta hemåt.
Jag min stora dumma nöt, svänger av mot norra Uppsala, o så var man fel igen! Jättekonstigt! Jag visste ju precis hur jag skulle åka....
Det var bara att köra igenom hela Uppsala igen för att komma till Ida, ja man kan ju säga att jag var något förbannad på mig själv idag, att jag aldrig lär mig, det här är verkligen obotligt... men kan trösta mig med att jag har sett väldigt många ställen som jag annars inte skulle ha sett..... o det är ju bra.....
Till sist en bild på Ann:s "Lilleman" som jag träffade igår.
11 veckor o nästan lika stor som Tepp, men så är han ju av rasen irländsk varghund o då blir man stooor.
Kolla på tassarna bara.......hur läcker som helst.
So long
Det jag inte hade räknat med var hala moddiga vägar, det gick inte att köra så fort som jag trodde! Jag bara hatar att komma sent, har man en tid så vill jag vara minst en kvart före utsatt tid så blev det inte idag.....
Det hela började att jag körde bort mig totalt i Uppsala, dom har byggt nya vägar kors o tvärs, + att det är dåligt skyltat om man inte ska till de större ställena. Förra gången jag åkte, hade jag GPS:n med mig, karta från Eniro o då minsann hittade jag rätt på en gång.
Den här gången kände jag mig så SÄKER på mig själv att jag skulle hitta, (herregud jag hade ju varit där förut, 1 gång), så det var ju helt klart att jag skulle klara mig utan GPS o karta. Det är precis då som såna här saker händer, när jag är tvärsäker på hur jag ska åka, då lyckas jag banne mig åka bort mig varje gång, o det här är absolut inte första gången, (inte sista heller) om jag ska vara helt ärlig.
Jag hamnade på helt fel väg o var på väg mot Östhammar, helt motsatt håll mot var jag skulle. Var väl halvvägs när jag kände den så välbekanta känslan av att det här stämmer inte, det känns helt fel! Försökte rådgöra med mig själv, men inte blev det bättre för det, snackade lite med Teppson ifall han hade några synpunkter på vägvalet, men det hade han inte! Han var hur nöjd som helst att ligga där bak o åka i bilen med matte, så där var det lugnt, o där fick man inte så mycket hjälp heller!
Det var bara att vända vid första bästa vändställe o åka tillbaka dit där jag hade kört fel, (där jag trodde att jag hade kört fel). Då var klockan 10.45, alltså hade jag en kvart på mig, det fixar sig nog intalade jag mig själv, jag var i skriande behov av en toalett, men stanna var det inte frågan om jag var ju SEN. Jag kom fram 1/2 timme försenad.
Då var alla där, usch vad jag ogillar att komma sent, att jag var nödig, hade jag förträngt då. Ut med Tepp, rasta honom lite snabbt o sen ner till träningen. Tepp skötte sig bra, precis som han gör hemma, så det var kul att se att det håller i sig på nya ställen också.
Jättekul att se andra hundar tända till, o väldigt nyttigt att höra vad matte/husse säger/frågar om när man är nybörjare, man påminns då hur det var när man själv började med vallhundar, ungefär samma frågor som en annan hade, har de flesta nu med.
Mycket av den träningen jag gör, går av sig själv, utan att man tänker på det, man har väl skaffat sig rutin o tänker inte på vissa saker kanske, det tycker jag är bra att man blir påmind om ibland.
Nu återstod bara hemresan klockan var ca 14.00, skulle stanna till hos min mellersta dotter Ida med en resväska som hon skulle låna. Hon bor i södra Uppsala så det skulle bli perfekt att åka den vägen hem o stanna till med väskan, låna toan, för nu höll det verkligen på att rinna över, sen fortsätta hemåt.
Jag min stora dumma nöt, svänger av mot norra Uppsala, o så var man fel igen! Jättekonstigt! Jag visste ju precis hur jag skulle åka....
Det var bara att köra igenom hela Uppsala igen för att komma till Ida, ja man kan ju säga att jag var något förbannad på mig själv idag, att jag aldrig lär mig, det här är verkligen obotligt... men kan trösta mig med att jag har sett väldigt många ställen som jag annars inte skulle ha sett..... o det är ju bra.....
Till sist en bild på Ann:s "Lilleman" som jag träffade igår.
11 veckor o nästan lika stor som Tepp, men så är han ju av rasen irländsk varghund o då blir man stooor.
Kolla på tassarna bara.......hur läcker som helst.
So long
Jag är så glad för min kille.....
Ja nu är det inte min man det handlar om, fast jag är glad i honom också, utan det handlar om Tepp även kallad Teppsson.
Han är en riktig cooling ihop med fåren, för det mesta lugn o sansad, ibland spritter det till men det hör unghundar till, då behövs bara en harkling så skärper han sig.
Vi har tränat minst 1gång per dag i några veckor, både ute vid bagglammen men även inne i fårstallet på ungtackorna.
Idag gick vi ett pass ute med bagglammen, ett lamm följde inte med de andra utan stannade till, Tepp stannade också o bara avvaktade, jag sa inget för o se hur han skulle lösa det hela, men han bara väntade, när lammet vände mot dom andra drev Tepp honom lugnt o fin, det finns mycket bra i honom som han har helt naturligt. Drivningarna går himla bra, han balanserar o håller ihop alla baggarna. Fösning kör vi lite också emellanåt, o det funkar också bra än så länge.
Efter baggarna gick vi in till ungtackorna, vi har nog varit inne där 2-3 gånger, ibörjan fick jag gå med för o visa honom vad jag ville, (går runt dom lugnt o fint, utan att stressa) nu fattade han direkt o jag behövde inte gå med, utan bara flytta mig när fåren kom, så nu ska vi börja träna på höger/vänster.
På söndag är det dags för 2:a kursomgången, ska bli kul o se hur han sköter sig då, ihop med massa andra hundar. Just den träningen kan man inte göra hemma själv så det är jättenyttigt att få komma bort o träna på andra djur + andra hundar som också är med, det är ju retningar som vi utsätter dom för sen när man ska tävla.
Min fina kille.....
Har också fått rapporter från Elisabeth i Norge, hon har gått på vallhundskurs med Totte, Twixi o Teja där går det också jättebra, hon är väldigt nöjd med alla 3 T:na.
So long
Han är en riktig cooling ihop med fåren, för det mesta lugn o sansad, ibland spritter det till men det hör unghundar till, då behövs bara en harkling så skärper han sig.
Vi har tränat minst 1gång per dag i några veckor, både ute vid bagglammen men även inne i fårstallet på ungtackorna.
Idag gick vi ett pass ute med bagglammen, ett lamm följde inte med de andra utan stannade till, Tepp stannade också o bara avvaktade, jag sa inget för o se hur han skulle lösa det hela, men han bara väntade, när lammet vände mot dom andra drev Tepp honom lugnt o fin, det finns mycket bra i honom som han har helt naturligt. Drivningarna går himla bra, han balanserar o håller ihop alla baggarna. Fösning kör vi lite också emellanåt, o det funkar också bra än så länge.
Efter baggarna gick vi in till ungtackorna, vi har nog varit inne där 2-3 gånger, ibörjan fick jag gå med för o visa honom vad jag ville, (går runt dom lugnt o fint, utan att stressa) nu fattade han direkt o jag behövde inte gå med, utan bara flytta mig när fåren kom, så nu ska vi börja träna på höger/vänster.
På söndag är det dags för 2:a kursomgången, ska bli kul o se hur han sköter sig då, ihop med massa andra hundar. Just den träningen kan man inte göra hemma själv så det är jättenyttigt att få komma bort o träna på andra djur + andra hundar som också är med, det är ju retningar som vi utsätter dom för sen när man ska tävla.
Min fina kille.....
Har också fått rapporter från Elisabeth i Norge, hon har gått på vallhundskurs med Totte, Twixi o Teja där går det också jättebra, hon är väldigt nöjd med alla 3 T:na.
So long
Första snön har kommit...
till hundarnas stora förtjusning, dom är helt galna i snön, kolla in bilderna bara:
Snömonster???? Nää bara Tepp o morsan Shani...
Ta mig om du kan....
Tepp gör sitt bästa, men än hinner han inte ifatt morsan....
Tepp på språng...
tjooo vad härligt med snööö
Vackra Shani
Fina Mel
Smygning på hög nivå....
Härligt att rulla sig i snön, Mel njuter...
Ser ni mig? Här är jag, Tepp studsar fram...
En konstig hund med två huvuden?
Stilige Tepp, teppson
Mor & son på utkiksplatsen.
So long
Snömonster???? Nää bara Tepp o morsan Shani...
Ta mig om du kan....
Tepp gör sitt bästa, men än hinner han inte ifatt morsan....
Tepp på språng...
tjooo vad härligt med snööö
Vackra Shani
Fina Mel
Smygning på hög nivå....
Härligt att rulla sig i snön, Mel njuter...
Ser ni mig? Här är jag, Tepp studsar fram...
En konstig hund med två huvuden?
Stilige Tepp, teppson
Mor & son på utkiksplatsen.
So long
Beslutet är taget.....
Idag har jag varit hos doktorn igen, först röntgen, sen sjukgymnast o sist doktorn. Det tog hela jäkla dagen & jag bara avskyr sjukhus men det är bara att bita ihop, se glad ut o uthärda.
Röntgen bilden på högerhanden visade varför jag har haft så jäkla ont, fast den är opererad 2 ggr. Brosket i leden brevid den opererade finns inte, nada, igen är det ben mot ben, inte konstigt att man inte kan göra så mycket med handen, & att det värker så fort jag gör för mycket, att skriva med penna är bara att glömma nuförtiden ett litet tag går bra sen börjar värken igen & ger inte med sig förrän nästa dag.
Jag hade 2 alternativ: att inte göra någonting, leva med det här & aldrig komma ut i arbetslivet igen. Eller en till operation. Tyvärr fick jag inga garantier att det skulle bli bra med ännu en operation, det kunde t.o.m bli värre, men samtidigt måste jag få gå vidare med mitt liv någongång & veta vad jag ska göra & inte.
Därför bestämde jag att det blir operation igen, fast jag får nästan ångest bara jag tänkter på det. Gips 6 veckor IGEN blääää!
Jag hatar sjukhus, sjukhussängar, ligga stilla, inte få rå mig själv, alltid tala om var jag ska gå fyyyy faaaan säger jag bara, när någon ringer så bara gråter jag, jag måste nog ha sjukhusfobi på något vis. Men jag känner mig så fruktansvärt instängd, utlämnad, ensam & så gilllar jag inte allt dalt efter operationen, jag får inte göra si eller så, sist skulle jag inte få gå på toa själv, men jag höll mig & gick själv ändå när sköterskorna hade gått.
Bara att vara utan kaffe är en fruktansvärd pina för mig jag är en riktig koffeinist (hmm undrar om det heter så). Innan operation får man inte äta o dricka alls, men där har jag också fuskat, smugit mig ner o köpt kaffe, livrädd att någon skulle se.
Det är samma sak varje gång jag har varit inlagd, 3 ggr har jag opererat mig 1 gång i vänsterhanden, 2ggr i högerhanden. Så fort nån av de mina har ringt eller hälsat på så bara bölar jag, herregud en vuxen människa, men det blir nog samma visa nästa operation, kanske det hjälper att skriva av sig lite... vem vet.
Det är precis som Dr Jekyll & Mr Hyde, jag är mig inte lik alls när jag är på sjukhus, det är som om mitt andra jag tar över & förvandlar mig till en mesig, bölande, otroligt jobbig patient, som bara försöker smita så fort tillfället ges.
Men det är ju en världslig sak egentligen, det finns så många människor som har det mycket mycket värre än mina små sjukhusproblem, jag får tänka på det när det blir dags, så kanske det går bättre.
So long
Röntgen bilden på högerhanden visade varför jag har haft så jäkla ont, fast den är opererad 2 ggr. Brosket i leden brevid den opererade finns inte, nada, igen är det ben mot ben, inte konstigt att man inte kan göra så mycket med handen, & att det värker så fort jag gör för mycket, att skriva med penna är bara att glömma nuförtiden ett litet tag går bra sen börjar värken igen & ger inte med sig förrän nästa dag.
Jag hade 2 alternativ: att inte göra någonting, leva med det här & aldrig komma ut i arbetslivet igen. Eller en till operation. Tyvärr fick jag inga garantier att det skulle bli bra med ännu en operation, det kunde t.o.m bli värre, men samtidigt måste jag få gå vidare med mitt liv någongång & veta vad jag ska göra & inte.
Därför bestämde jag att det blir operation igen, fast jag får nästan ångest bara jag tänkter på det. Gips 6 veckor IGEN blääää!
Jag hatar sjukhus, sjukhussängar, ligga stilla, inte få rå mig själv, alltid tala om var jag ska gå fyyyy faaaan säger jag bara, när någon ringer så bara gråter jag, jag måste nog ha sjukhusfobi på något vis. Men jag känner mig så fruktansvärt instängd, utlämnad, ensam & så gilllar jag inte allt dalt efter operationen, jag får inte göra si eller så, sist skulle jag inte få gå på toa själv, men jag höll mig & gick själv ändå när sköterskorna hade gått.
Bara att vara utan kaffe är en fruktansvärd pina för mig jag är en riktig koffeinist (hmm undrar om det heter så). Innan operation får man inte äta o dricka alls, men där har jag också fuskat, smugit mig ner o köpt kaffe, livrädd att någon skulle se.
Det är samma sak varje gång jag har varit inlagd, 3 ggr har jag opererat mig 1 gång i vänsterhanden, 2ggr i högerhanden. Så fort nån av de mina har ringt eller hälsat på så bara bölar jag, herregud en vuxen människa, men det blir nog samma visa nästa operation, kanske det hjälper att skriva av sig lite... vem vet.
Det är precis som Dr Jekyll & Mr Hyde, jag är mig inte lik alls när jag är på sjukhus, det är som om mitt andra jag tar över & förvandlar mig till en mesig, bölande, otroligt jobbig patient, som bara försöker smita så fort tillfället ges.
Men det är ju en världslig sak egentligen, det finns så många människor som har det mycket mycket värre än mina små sjukhusproblem, jag får tänka på det när det blir dags, så kanske det går bättre.
So long
Isaac blir 2 år idag...
Hipp hipp hurra för vår gulliga kille som blir 2 år idag, mormor & morfar kommer & grattar på eftermiddagen!
Då ska vi busa riktigt ordentligt, o så blir det paket givetvis.
Massor med pussar!
So long
Då ska vi busa riktigt ordentligt, o så blir det paket givetvis.
Massor med pussar!
So long
Tiden bara flyger iväg....
Imorgon 6 nov blir Shanis första kull 1 år! Tiden har bara försvunnit, tycker inte det var längesen Shani fick valpar & man hade 8 små knoddar krypande i valplådan.
Tepp liten....
som börjar bli stor....
Tepp har börjat på förberedande vallhundskurs som blir 5 ggr. Vi har varit iväg 1 gång & Tepp skötte sig väldigt bra, vi var 10 st med olika åldrar på hundarna. Det är väldigt nyttigt att ha många andra hundar runt sig & ändå lyssna på matte, jag ser verkligen fram emot nästa gång.
1-års sprutan är också avklarad, nästa gång vi ska till veterinären ska vi röntga höfterna, men det dröjer ett tag, jag vill få mer muskler på grabben, så nu får jag också välbehövlig motion, ibland försöker jag fuska, men se det går inte.
Vi har ett ganska brant berg i skogen o klättring är bra så jag räknade ut om jag står nedanför o skickar upp Tepp så behöver inte jag gå med varje gång, pyttsan det funkade inte, när jag sa åt Tepp att gå upp så tittade han på mig & satt sig brevid mig, så det var bara att knata uppför för mig med, rackarns hund han har säkert räknat ut det. Försökte omvänt att stå uppe & skicka ner honom för att sen kalla in, funkar inte det heller. Så jag är ganska så slut efter våra träningspass, mer slut än vad Tepp är, ja ja får trösta mig med att jag kanske får muskler jag med.
Till alla syskon säger vi Grattis på 1-årsdagen från oss alla.
So long
Tepp liten....
som börjar bli stor....
Tepp har börjat på förberedande vallhundskurs som blir 5 ggr. Vi har varit iväg 1 gång & Tepp skötte sig väldigt bra, vi var 10 st med olika åldrar på hundarna. Det är väldigt nyttigt att ha många andra hundar runt sig & ändå lyssna på matte, jag ser verkligen fram emot nästa gång.
1-års sprutan är också avklarad, nästa gång vi ska till veterinären ska vi röntga höfterna, men det dröjer ett tag, jag vill få mer muskler på grabben, så nu får jag också välbehövlig motion, ibland försöker jag fuska, men se det går inte.
Vi har ett ganska brant berg i skogen o klättring är bra så jag räknade ut om jag står nedanför o skickar upp Tepp så behöver inte jag gå med varje gång, pyttsan det funkade inte, när jag sa åt Tepp att gå upp så tittade han på mig & satt sig brevid mig, så det var bara att knata uppför för mig med, rackarns hund han har säkert räknat ut det. Försökte omvänt att stå uppe & skicka ner honom för att sen kalla in, funkar inte det heller. Så jag är ganska så slut efter våra träningspass, mer slut än vad Tepp är, ja ja får trösta mig med att jag kanske får muskler jag med.
Till alla syskon säger vi Grattis på 1-årsdagen från oss alla.
So long
