Beslutet är taget.....
Idag har jag varit hos doktorn igen, först röntgen, sen sjukgymnast o sist doktorn. Det tog hela jäkla dagen & jag bara avskyr sjukhus men det är bara att bita ihop, se glad ut o uthärda.
Röntgen bilden på högerhanden visade varför jag har haft så jäkla ont, fast den är opererad 2 ggr. Brosket i leden brevid den opererade finns inte, nada, igen är det ben mot ben, inte konstigt att man inte kan göra så mycket med handen, & att det värker så fort jag gör för mycket, att skriva med penna är bara att glömma nuförtiden ett litet tag går bra sen börjar värken igen & ger inte med sig förrän nästa dag.
Jag hade 2 alternativ: att inte göra någonting, leva med det här & aldrig komma ut i arbetslivet igen. Eller en till operation. Tyvärr fick jag inga garantier att det skulle bli bra med ännu en operation, det kunde t.o.m bli värre, men samtidigt måste jag få gå vidare med mitt liv någongång & veta vad jag ska göra & inte.
Därför bestämde jag att det blir operation igen, fast jag får nästan ångest bara jag tänkter på det. Gips 6 veckor IGEN blääää!
Jag hatar sjukhus, sjukhussängar, ligga stilla, inte få rå mig själv, alltid tala om var jag ska gå fyyyy faaaan säger jag bara, när någon ringer så bara gråter jag, jag måste nog ha sjukhusfobi på något vis. Men jag känner mig så fruktansvärt instängd, utlämnad, ensam & så gilllar jag inte allt dalt efter operationen, jag får inte göra si eller så, sist skulle jag inte få gå på toa själv, men jag höll mig & gick själv ändå när sköterskorna hade gått.
Bara att vara utan kaffe är en fruktansvärd pina för mig jag är en riktig koffeinist (hmm undrar om det heter så). Innan operation får man inte äta o dricka alls, men där har jag också fuskat, smugit mig ner o köpt kaffe, livrädd att någon skulle se.
Det är samma sak varje gång jag har varit inlagd, 3 ggr har jag opererat mig 1 gång i vänsterhanden, 2ggr i högerhanden. Så fort nån av de mina har ringt eller hälsat på så bara bölar jag, herregud en vuxen människa, men det blir nog samma visa nästa operation, kanske det hjälper att skriva av sig lite... vem vet.
Det är precis som Dr Jekyll & Mr Hyde, jag är mig inte lik alls när jag är på sjukhus, det är som om mitt andra jag tar över & förvandlar mig till en mesig, bölande, otroligt jobbig patient, som bara försöker smita så fort tillfället ges.
Men det är ju en världslig sak egentligen, det finns så många människor som har det mycket mycket värre än mina små sjukhusproblem, jag får tänka på det när det blir dags, så kanske det går bättre.
So long
Röntgen bilden på högerhanden visade varför jag har haft så jäkla ont, fast den är opererad 2 ggr. Brosket i leden brevid den opererade finns inte, nada, igen är det ben mot ben, inte konstigt att man inte kan göra så mycket med handen, & att det värker så fort jag gör för mycket, att skriva med penna är bara att glömma nuförtiden ett litet tag går bra sen börjar värken igen & ger inte med sig förrän nästa dag.
Jag hade 2 alternativ: att inte göra någonting, leva med det här & aldrig komma ut i arbetslivet igen. Eller en till operation. Tyvärr fick jag inga garantier att det skulle bli bra med ännu en operation, det kunde t.o.m bli värre, men samtidigt måste jag få gå vidare med mitt liv någongång & veta vad jag ska göra & inte.
Därför bestämde jag att det blir operation igen, fast jag får nästan ångest bara jag tänkter på det. Gips 6 veckor IGEN blääää!
Jag hatar sjukhus, sjukhussängar, ligga stilla, inte få rå mig själv, alltid tala om var jag ska gå fyyyy faaaan säger jag bara, när någon ringer så bara gråter jag, jag måste nog ha sjukhusfobi på något vis. Men jag känner mig så fruktansvärt instängd, utlämnad, ensam & så gilllar jag inte allt dalt efter operationen, jag får inte göra si eller så, sist skulle jag inte få gå på toa själv, men jag höll mig & gick själv ändå när sköterskorna hade gått.
Bara att vara utan kaffe är en fruktansvärd pina för mig jag är en riktig koffeinist (hmm undrar om det heter så). Innan operation får man inte äta o dricka alls, men där har jag också fuskat, smugit mig ner o köpt kaffe, livrädd att någon skulle se.
Det är samma sak varje gång jag har varit inlagd, 3 ggr har jag opererat mig 1 gång i vänsterhanden, 2ggr i högerhanden. Så fort nån av de mina har ringt eller hälsat på så bara bölar jag, herregud en vuxen människa, men det blir nog samma visa nästa operation, kanske det hjälper att skriva av sig lite... vem vet.
Det är precis som Dr Jekyll & Mr Hyde, jag är mig inte lik alls när jag är på sjukhus, det är som om mitt andra jag tar över & förvandlar mig till en mesig, bölande, otroligt jobbig patient, som bara försöker smita så fort tillfället ges.
Men det är ju en världslig sak egentligen, det finns så många människor som har det mycket mycket värre än mina små sjukhusproblem, jag får tänka på det när det blir dags, så kanske det går bättre.
So long
Kommentarer
Postat av: Ida din mellersta dotter
Det ordnar sig Mamma vi finns ju här för dig!!! och gråta gör vi ju alla ganska bra i familjen så du är ju inte ensam... vi kan ju säga att när man blir stressad och oroad så krymper tårkanalerna och då måste vätskan ta sig ut och då gråter vi... fick det dig att må lite bättre??? Kanske i allafall ett litet leende!!! Det är klart att det är förjäkligt men ibland händer det värsta den bästa... I detta läge är det så... DU E BÄST!!! Älskar dig... Ses på söndag!!! LIPSILLEN!!!
Trackback
