torpvallarens

Jag bara måste berätta om en av mina valpköpare, Elisabeth Isaksen, Norge. Hon bor längst bort av alla mina valpköpare, men med henne har jag mest kontakt med, hon mailar, talar om hur hunden mår vad dom gör, skickar bilder osv. Vi har en väldigt bra kontakt med varandra o som uppfödare kan man inte ha bättre köpare än Elisabeth.

För man vill ju höra hur det går för valparna även om dom inte är kvar hemma, jag har ringt runt till alla några gånger för o höra hur det går, men sen skulle jag vilja att dom höll kontakten också, för att jag inte ska känna mig tjatig.  Det finns inget roligare än när valpköpare hör av sig, man behöver inte ha något problem, man kan ringa ändå, det uppskattar jag hemskt mycket. 

Allt började med ett mail från Elisabeth om intresse för en hane ur kullen, redan när jag läste mailet, så kände jag att hon är helt rätt, klart hon ska ha en valp o så blev det. Elisabeth kom ända från Norge o hämtade Totti då 8 veckor, eftersom Twixi också skulle till Norge så tog Elisabeth med henne också, givetvis det är så Elisabeth är snäll omtänksam o otroligt mån om sina hundar o andras också för den delen. Vi fann varandra direkt & på den vägen är det.

När jag tog beslutet att sälja Teja, mailade jag till Elisabeth o talade om det för henne först, ifall hon kände någon som skulle vara lämplig för Teja, för jag litar till 100% på Elisabeth. Visst hade hon nån som ville köpa henne! Hon själv :)  I  juni fick Teja skjuts till Norge för att levereras till Elisabeth & Teja har verkligen hittat sitt ställe där hon vill vara (hos Elisabeth).

Igår fick jag ett mail från Elisabeth om Twixi, hon hade det inte så bra där hon var så vi försökte hitta nån lösning på det hela. Då tänkte jag faaan att man bor så långt bort, annars har jag kunnat köpa tillbaka henne & tagit hem henne på en gång. Det blev en sömnlös natt med massor av tänk i huvudet. Twixi var till salu, men skulle hon hamna hos "rätt person". Det är helt otroligt egentligen fast dom snart är 1 år i kullen, så känner man ansvaret för dom, ialla fall jag gör det, man kanske är dum, men det är så jag är bara.

Idag sms:ar Elisabeth till mig, hon har köpt Twixi, herregud du har ett hjärta av guld du Elisabeth, nu kan jag sova gott igen, för bättre ställe kan hon inte hamna på.  Så visst finns det änglar, jag känner en i Norge jag......

Elisabeth med sin hund Goggen

So long

  

Första gången jag släppte honom på fåren var han måttligt intresserad, fårskit var det som gällde då.  Efter några gånger till så sprang han runt, runt, fåren utan att fatta vad han höll på med.
Sen har han varit intresserad men inte till att runda dom o balansera till mig utan att bara gå mot dom ihop med mig.

Jag har inte haft så bråttom med att få honom riktigt tänd, utan avvaktat o väntat ut honom, han har fått varit med till fåren när vi har fodrat o vattnat o han har skött sig väldigt bra.
Lydnad har vi också tränat på ihop med fåren i fårhagen, o så har jag väntat o väntat på att DET ska hända.

I veckan kom det stora ögonblicket, jäklar vad han tände till. När jag mötte upp honom så vände han o gick helt rätt åt andra hållet, båda hållen funkade hur bra som helst. Jag var så glad o stolt över honom, nu är han 11 månader, visst har det tagit tid, men jag tror på att ta det lugnt o inte forcera fram för mycket med unghundar. Dom måste mogna i huvudet också i sin egen takt, sätter man för stor press så kan det ju hända att dom helt enkelt lägger av att valla.

Nu har vi varit till baggarna några gånger o han sköter sig helt OK, ibland går det för fort o snävt bakom fåren, men han biter inte, utan tacklar till dom istället. Vi har t.o.m gjort en liten kort drivning.

Baggarna är himla bra att träna unghundar på, dom går i lagom takt o håller ihop bra.

Tepp är väldigt koncentrerad.



Här gör han en kort drivning mot mig.

Igår släppte jag Shani ihop med Mel på kvigorna. Jag trodde att Shani skulle vara lite feg, men ack vad jag bedrog mig, hon var jätteduktig, hon t.o.m. vände en kviga helt själv som försökte gå åt ett annat håll. Det är första gången jag har släppt Shani på kossor, har väl helt enkelt varit alldeles för rädd om henne, men det finns definitivt hopp att hon blir en bra nötvallare också.

Jag är så himla nöjd...
So long