Tillbaka till verkligheten
Efter några väldigt intensiva dagar, kom vi hem från Serbien på söndagskvällen 23 sept. Begravningen av pappa var fin o känslosam, det kom många för att ta ett sista farväl, & jag träffade några släktingar som jag inte sett på säkert 20 år. En av dom var Srebrenka, min kusin (pappas systers dotter), vi kom överens med henne att hälsa på sista dagen innan vi skulle tillbaka till Sverige.
Vi åkte i god tid på söndag förmiddag från mamma, för att åka till min kusin i Nya Beograd o hälsa på en stund innan vi skulle till flygplatsen. Det var väldigt ont om parkeringar där, så vi ställde oss efter en rad med bilar, fast det inte var någon markering på den platsen, vi skulle ju inte vara där så länge. Efter 1 1/2 timma ung. tog vi adjö o skulle åka mot flygplatsen, vi kommer ut på parkeringen o vår bil fanns ingenstans! Pust väck borta!
Snacka om att man fick smått panik i blicken, hur f n skulle vi göra nu då? Planet skulle gå om ca 2 timmar o det var ju en bit att åka till flygplatsen.
Brorsan ringer vår kusin (ingen av dom hade bil) o en annan kompis till dom skulle komma o hjälpa oss.
Antingen var hyrbilen snodd, eller i bästa fall bortforslad för felparkering. Killen hämtade sin bil o körde oss till stället där dom ställer felparkerade bilar.
Vilken lycka där stod den röda opeln, det var bara o ta fram pengar o lösa ut den o sen åka som idioter till flygplatsen o checka in, vi hann precis o landade i Sverige 17.30.
Det tog några dagar innan man hade "landat" här hemma.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fredagen den 28 sept började lammen komma, finns det nåt härligare än små nyfödda lamm, neej det finns det inte, då lever jag upp på nytt o springer o passar o kollar hela tiden.
De första småttingarna, Tepp står o övervakar på andra sidan grinden.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lördag 29 sept kom Sebastiano med familj o hälsade på, han o frugan Christina hade varit på Sicilien för några veckor sen. Nu kom dom med presenter till oss därifrån, dom är så jättegulliga. Lina, Husse Isaac o Joseph var här också.
Ett bra tillfälle tyckte vi att inviga den Syriska vattenpipan, som vi hade fått av Husse, (han hade tagit med den från Syrien när han var där i början på sept). Pipan stoppades med tobak (äppelsmak), det fylldes vatten i behållaren, Sebatianos grabbar fixade med kolen.
Grabbarna försöker få glöd på kolen, Sebastiano assisterar.
Bosse röker vattenpipa, Sebastiano håller i, Husse övervakar att allt går rätt till.
Jaha då har man rökt vattenpipa också.
Tepp gosar med Sebastiano.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Söndag 30 sept. Vart har sommaren tagit vägen? Nu är det sista sept, helt otroligt.
Idag skulle Isaac baka lite chokladbollar hos mormor. Han är bara helt underbar lillkillen, nu går han o säger: Äkkar dig mojmoj (älskar dig mormor), nälla hjalp mej (snälla hjälp mig) så man bara smälter, hur ska man kunna säga ifrån, när han ber så snällt???
Full fart med bakning i mormors nya förkläde från Sicilien.
Man måste smaka också, helst flera gånger så man är säker på att det blir gott.
So long!
Vi åkte i god tid på söndag förmiddag från mamma, för att åka till min kusin i Nya Beograd o hälsa på en stund innan vi skulle till flygplatsen. Det var väldigt ont om parkeringar där, så vi ställde oss efter en rad med bilar, fast det inte var någon markering på den platsen, vi skulle ju inte vara där så länge. Efter 1 1/2 timma ung. tog vi adjö o skulle åka mot flygplatsen, vi kommer ut på parkeringen o vår bil fanns ingenstans! Pust väck borta!
Snacka om att man fick smått panik i blicken, hur f n skulle vi göra nu då? Planet skulle gå om ca 2 timmar o det var ju en bit att åka till flygplatsen.
Brorsan ringer vår kusin (ingen av dom hade bil) o en annan kompis till dom skulle komma o hjälpa oss.
Antingen var hyrbilen snodd, eller i bästa fall bortforslad för felparkering. Killen hämtade sin bil o körde oss till stället där dom ställer felparkerade bilar.
Vilken lycka där stod den röda opeln, det var bara o ta fram pengar o lösa ut den o sen åka som idioter till flygplatsen o checka in, vi hann precis o landade i Sverige 17.30.
Det tog några dagar innan man hade "landat" här hemma.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fredagen den 28 sept började lammen komma, finns det nåt härligare än små nyfödda lamm, neej det finns det inte, då lever jag upp på nytt o springer o passar o kollar hela tiden.
De första småttingarna, Tepp står o övervakar på andra sidan grinden.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lördag 29 sept kom Sebastiano med familj o hälsade på, han o frugan Christina hade varit på Sicilien för några veckor sen. Nu kom dom med presenter till oss därifrån, dom är så jättegulliga. Lina, Husse Isaac o Joseph var här också.
Ett bra tillfälle tyckte vi att inviga den Syriska vattenpipan, som vi hade fått av Husse, (han hade tagit med den från Syrien när han var där i början på sept). Pipan stoppades med tobak (äppelsmak), det fylldes vatten i behållaren, Sebatianos grabbar fixade med kolen.
Grabbarna försöker få glöd på kolen, Sebastiano assisterar.
Bosse röker vattenpipa, Sebastiano håller i, Husse övervakar att allt går rätt till.
Jaha då har man rökt vattenpipa också.
Tepp gosar med Sebastiano.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Söndag 30 sept. Vart har sommaren tagit vägen? Nu är det sista sept, helt otroligt.
Idag skulle Isaac baka lite chokladbollar hos mormor. Han är bara helt underbar lillkillen, nu går han o säger: Äkkar dig mojmoj (älskar dig mormor), nälla hjalp mej (snälla hjälp mig) så man bara smälter, hur ska man kunna säga ifrån, när han ber så snällt???
Full fart med bakning i mormors nya förkläde från Sicilien.
Man måste smaka också, helst flera gånger så man är säker på att det blir gott.
So long!
Kommentarer
Trackback
