torpvallarens

Idag var det dags för kursen i Almunge, hos Eva Karlsson, den började 11.00 så jag åkte i god tid hemifrån för jag räknade med ca 1 timme dit.
Det  jag inte hade räknat med var hala moddiga vägar, det gick inte att köra så fort som jag trodde! Jag bara hatar att komma sent, har man en tid så vill jag vara minst en kvart före utsatt tid så blev det inte idag.....

Det hela började att jag körde bort mig totalt i Uppsala, dom har byggt nya vägar kors o tvärs, + att det är dåligt skyltat om man inte ska till de större ställena. Förra gången jag åkte, hade jag GPS:n med mig, karta från Eniro o då minsann hittade jag rätt på en gång.

Den här gången kände jag mig så SÄKER på mig själv att jag skulle hitta, (herregud jag hade ju varit där förut, 1 gång), så det var ju helt klart att jag skulle klara mig utan GPS o karta. Det är precis då som såna här saker händer, när jag är tvärsäker på hur jag ska åka, då lyckas jag banne mig åka bort mig varje gång, o det här är absolut inte första gången, (inte sista heller) om jag ska vara helt ärlig.

Jag hamnade på helt fel väg o var på väg mot Östhammar, helt motsatt håll mot var jag skulle. Var väl halvvägs när jag kände den så välbekanta känslan av att det här stämmer inte, det känns helt fel! Försökte rådgöra med mig själv, men inte blev det bättre för det, snackade lite med Teppson ifall han hade några synpunkter på vägvalet, men det hade han inte! Han var hur nöjd som helst att ligga där bak o åka i bilen med matte, så där var det lugnt, o där fick man inte så mycket hjälp heller!

Det var bara att vända vid första bästa vändställe o åka tillbaka dit där jag hade kört fel, (där jag trodde att jag hade kört fel). Då var klockan 10.45, alltså hade jag en kvart på mig, det fixar sig nog intalade jag mig själv, jag var i skriande behov av en toalett, men stanna var det inte frågan om jag var ju SEN. Jag kom fram  1/2 timme försenad.

Då var alla där, usch vad jag ogillar att komma sent, att jag var nödig, hade jag förträngt då. Ut med Tepp, rasta honom lite snabbt o sen ner till träningen. Tepp skötte sig bra, precis som han gör hemma, så det var kul att se att det håller i sig på nya ställen också.

Jättekul att se andra hundar tända till, o väldigt nyttigt att höra vad matte/husse säger/frågar om när man är nybörjare, man påminns då hur det var när man själv började med vallhundar, ungefär samma frågor som en annan hade, har de flesta nu med.
Mycket av  den träningen jag gör, går av sig själv, utan att man tänker på det, man har väl skaffat sig rutin o tänker inte på vissa saker kanske, det tycker jag är bra att man blir påmind om ibland.

Nu återstod bara hemresan klockan var ca 14.00, skulle stanna till hos min mellersta dotter Ida med en resväska som hon skulle låna. Hon bor i södra Uppsala så det skulle bli perfekt att åka den vägen hem o stanna till med väskan, låna toan, för nu höll det verkligen på att rinna över, sen fortsätta hemåt.

Jag min stora dumma nöt, svänger av mot norra Uppsala, o så var man fel igen! Jättekonstigt! Jag visste ju precis hur jag skulle åka....

Det var bara att köra igenom hela Uppsala igen för att komma till Ida, ja man kan ju säga att jag var något förbannad på mig själv idag, att jag aldrig lär mig, det här är verkligen obotligt... men kan trösta mig med att jag har sett väldigt många ställen som jag annars inte skulle ha sett..... o det är ju bra.....

Till sist en bild på Ann:s "Lilleman" som jag träffade igår.

11 veckor o nästan lika stor som Tepp, men så är han ju av rasen irländsk varghund o då blir man stooor.
Kolla på tassarna bara.......hur läcker som helst.

So long