torpvallarens

Puh vilken helg det har varit.....
Fredagen började bra, sol fint väder o en härlig ridtur på 2 timmar med Kicki. Vi skulle kolla runt lite på häst efter de stackars highland cattle kalvarna som fortfarande inte har hittat hem.
Inte en skymt av dom någonstans. När vi kom tillbaka hem med hästarna var det med stor möda jag lyckades ta mig ner från hästryggen... jisses vad ont i baken jag hade.

Det kan ju bero på Kicki som hade en välbehövlig lektion för mig om sits, tyglar, händer, huvud, ja egentligen hela kroppen.... men sånt tycker jag är kul... när nån säger till så det blir rätt någongång. Nu var det ju så här att jag skulle tappa benen när jag satt i sadeln o bara använda höfter o uppåt när jag red o det var väl det som gjorde att rumpan fick jobba mer än den är van vid.....hmm konstigt att man inte använder baken mer!

Lördag hade vi lite främmande på mat o gott vin som vi avnjöt i godan ro ända tills svärfar kom o sa att en ko hade kalvat o livmodern var framme.... Kastade mig på telefon o fick tag på veterinären som skulle komma så fort hon hann.  Våra gäster såg väl inte fram emot en lördagkväll i ladugården så dom knallade hemåt.

Vi fick in allting på kon, gick väldigt lätt o bra den här gången, vi bad veterinären att hon skulle sy några stygn på kon så den inte skulle åka ut igen..... men nej det gjorde hon inte, det var nya rön nu man skulle inte sy alls enligt henne.

Så långt allt väl, vi kom sent i säng efter en sista koll på kossan som stod o mumsade o såg ut att må bra.

Söndagmorgon hade hela paketet kommit ut igen, kossan åt o verkade helt obekymrad över att livmodern hade kommit ut igen. S h i t  in o ringde till veterinären igen o hon kom ganska så snart, nu var det en annan mot förra gången. Hon var inne på att ta bort livmodern på kon, på så vis skulle vi rädda både ko o kalv, men när hon tittade på livmodern så tyckte hon att den såg så fin ut, så det skulle vara synd att ta bort den.
Hon ville försöka att stoppa tillbaka den en gång till. OK sa vi på ett villkor att hon skulle sy efteråt, nu var hon också emot att sy, men vi har haft bara bra resultat dom gånger veterinären har sytt några stygn efter livmoderframfall.

Hon gav med sig tillslut o vi fick in allt o hon sydde några stygn, hon var väldigt skeptiskt, men vi trodde fast o fullt på att det skulle hjälpa... det skulle bli intressant att se hur det hela skulle förlöpa tyckte veterinären också.

På eftermiddagen ville inte kon äta någonting, men livmodern var kvar o hade inte kommit ut. På kvällen ringde veterinären o undrade hur det hade gått... himla gullig veterinär må jag säga, det är inte ofta dom ringer o hör hur det går med patienten.

Jag talade om att kon inte ville äta men att livmodern var kvar där den skulle vara, vi skulle avvakta till måndag morgon o se hur kossan mådde då.

Måndag morgon första kollen på kossan, hon hade fortfarande inte ätit något.... in o ringde veterinären igen... 3ggr på 3 dagar helt otroligt, vi är verkligen inte vana att ha en veterinär springande här varje dag.
Ut i ladugården o tog tempen på kon, hon hade ingen feber, efter några timmar så kom veterinären, samma som i söndags (den gulliga) vi jäklades lite med varandra ang. stygnen o jag var ganska nöjd att allt var kvar i kossan.

Efter diverse mediciner (kalk, smärtstillande) så fick kossan en dos av B-vitamin, tog inte lång stund förrän hon började äta, vi blev lite chockade o veterinären också, B-vitamin var visst något riktigt bra enligt henne, varför, det visste hon inte, men hon hade varit med om flera fall där man hade gett B-vitamin o vips så hade djuren blivit på alerten, det var ett riktigt hokus pokus... som hon sa.

Det var den helgen det o jag hoppas att nästa helg blir lite lugnare......

So long