torpvallarens

Det gick faktiskt riktigt bra... men att vara på sjukhus från 09.00 -16.00 är ingen hit precis. Massor med spring till olika ställen, kolla blodtryck, puls m.m träffa narkosläkaren, gå till avd där jag kommer att bli inskriven.

Lyckades förhandla mig till en kopp kaffe på operationsdagen, men då måste jag väckas 05.00 för efter 06.00 får jag inte dricka någonting, snacka om att vara koffeinberoende. Sen åker jag nog hem så fort armen har vaknat efter operationen, men det vet dom inte än på avdelningen, det meddelar jag senare... för hem ska jag.. vill inte ligga kvar där.

Var till apoteket o skulle handla såna där plastöverdrag så jag kan duscha med gips... fanns inte.....va sa jag... nää dom har gått i konkurs sa apotekaren.... skit också sa jag... då asgravade apotekaren... kul att kunna roa någon.. men hur i fansinken ska jag kunna duscha då..... ta en soppåse sa stjärnan på apoteket... ha ha väldigt kul.

Jag satt några timmar i stora entren vid lasarettet, o studerade folk medans jag väntade på att träffa narkosläkaren.
Människor av alla de slag... små bebisar, ungdomar, äldre o de väldigt mycket äldre.. såg ett gammalt par som satt brevid varandra, gumman höll i gubbens hand o dom såg så kära ut fortfarande, blev alldeles varm om hjärtat när jag tittade på dom.

Någonting som slog mig var att alla såg så buttra ut... ett leende kostar ju ingenting, fast när dom såg någon dom kände... så kom leendet o hela människan förändrades o blev vackrare, sen när dom gick vidare så var det samma bistra buttra min... förvandlingen var så markant så det är inte sant.


Jaha där satt jag o log för mig själv, dom som tittade på mig trodde nog att jag skulle ha tid vid psyket eller nåt sånt, men det struntade jag i, kände mig gladare av att le o då gjorde jag det.

Ikväll sitter jag bänkad framför Lets Dance o hejar på mat-Tina heja heja Tina.....

So long