Vallningsdag
Idag var det dags för kurs igen hos Eva Karlsson, Seglinge. Vi var 5 st som kom idag, o vädret visade sin bästa sida, nästan som man inte tror att det är december månad o snart jul.
Tepp har det lite jobbigt nu, morsan har börjat löpa, så hormonerna svallar på honom (hmm heter det hormoner på hanar)? Ja ja alla vet nog vad jag menar, han har matvägrat o jag tror att det har med Shanis löp att göra.
När vi kom till Seglinge, så blev det inte lättare för Teppson, för Evas Fame löpte också, så det var väldigt goda dofter tyckte en viss herr Teppson, som skötte sig fint ändå, lite pip o försök att se manlig ut, men det gav inget, det såg matte till.
När vi tränade med fåren, så var han fokuserad på dom o löptikar var glömda för stunden. Han är verkligen lättsam att ha o göra med, jag är väldigt nöjd med honom så här långt.
Hade kameran med mig eftersom vädret var skapligt o några bilder blev det, nu kommer jag inte ihåg alla namn på kursarna, men här kommer bilderna ialla fall. Sista kursgången blir efter jul, så nu får vi lite mer tid att träna om det inte kommer flera meter snö.
Eva instruerar en av kursarna.
Träning vid fållan & mysstund medans man väntar på sin tur. Sista bilden en liten kelpietjej som var jätteduktig.
På kvällen kom Ida & Mwisa & Sara & åt lite mat med oss. Ida & Mwisa sticker till Zambia på onsdag o blir borta en månad, så dom får fira en snöfri o varm jul (gissa om jag är avundsjuk).
.........................................................................................
Fick ett bra recept på julkaka av Agneta, tack du förgyller min vardag......det är fritt till vem som helst att prova receptet...........
So long
Tepp har det lite jobbigt nu, morsan har börjat löpa, så hormonerna svallar på honom (hmm heter det hormoner på hanar)? Ja ja alla vet nog vad jag menar, han har matvägrat o jag tror att det har med Shanis löp att göra.
När vi kom till Seglinge, så blev det inte lättare för Teppson, för Evas Fame löpte också, så det var väldigt goda dofter tyckte en viss herr Teppson, som skötte sig fint ändå, lite pip o försök att se manlig ut, men det gav inget, det såg matte till.
När vi tränade med fåren, så var han fokuserad på dom o löptikar var glömda för stunden. Han är verkligen lättsam att ha o göra med, jag är väldigt nöjd med honom så här långt.
Hade kameran med mig eftersom vädret var skapligt o några bilder blev det, nu kommer jag inte ihåg alla namn på kursarna, men här kommer bilderna ialla fall. Sista kursgången blir efter jul, så nu får vi lite mer tid att träna om det inte kommer flera meter snö.
Eva instruerar en av kursarna.
Träning vid fållan & mysstund medans man väntar på sin tur. Sista bilden en liten kelpietjej som var jätteduktig.
På kvällen kom Ida & Mwisa & Sara & åt lite mat med oss. Ida & Mwisa sticker till Zambia på onsdag o blir borta en månad, så dom får fira en snöfri o varm jul (gissa om jag är avundsjuk).
.........................................................................................
Fick ett bra recept på julkaka av Agneta, tack du förgyller min vardag......det är fritt till vem som helst att prova receptet...........
Lättlagad och trevlig fruktkaka
1 dl socker
4 ägg
2 dl torkad frukt
1 tsk salt
1 dl farinsocker
4 msk citronsaft
1 dl nötter
2 liter whisky
Ta fram en mellanstor skål. Kolla whiskyn genom att smaka. Häll whisky i ett decilitermått och drick. Upprepa.
Sätt på elvispen. Smaka återigen på whiskyn om den fortfarande håller kvaliten.
Blanda 1 dl smör i en stor skål, lägg till 1 msk socker och vispa igen.
Kolla om whiskyn fortfarande är god, drick ännu en kopp.
Schtäng av elvischpen. Knäck två hönor och schläng i schkålen, med all torkad fjukt...
Schätt på elvischpen igen...
Om den fjuktade torken fastnar i schkålen, vrid loss den med en muvschkrejsel. Schmaka sen om whiskyn fortfarande är god.
Schen schka du schila 2 dl schlat, eller nåt schånt. De é inte schå noga.
Kolla whischkyn. Schila citronsaften, lägg till en mat... sched... osså socker, eller nåt, äsch... vad fan...
Schmörj ugnen. Vrid kakformen på 220 grader, glöm inte att schtänga elvischpen.
Schläng ut schkålen genom fönschtret och ...schå kolla schen whischyn. Gå å lägg dej... Vem fan vill ha fjuktkaka...?
So long
Bråda dagar inför 1:a advent....
Veckan som har gått har varit ovanligt intensiv. Tisdag åkte jag ner till läkarstation för att få en stelkrampsspruta, Saras katt anföll min fot på natten o när jag skulle ta tag i kattrackarn så bet han mig i handen, jäklar vad ont det gjorde, han låg väldigt risigt till morgon efter, men efter att han tagit några möss som sprang inne i stora rummet så har jag tagit honom till nåder igen.....
Sen skulle jag fixa belysning både inne o ute inför 1:a advent, (just den här tiden älskar jag) att få sätta i ljus i utegranen, pynta på altanerna o sätta fram alla stakar i fönstret, då njuter jag riktigt. Allt var klart till onsdagen, sen gäller det att hålla sig med o tända allt, kunde givetvis inte hålla mig så allt lyste så ljuvligt fint på onsdagskvällen.
Torsdag kväll skjutsade jag Kicki efter en amristik som Tim ska para. Vi åkte till Gävlebro, Gävle där skulle vi möta upp Carina Östberg som ägde tiken, hon kom från Sundsvall & skulle till Sthlm. Väglaget var inte det bästa, men det var bara o köra lugnt, vi kom fram helskinnade o ett kort tag efter kom Carina. Vi passade på o fikade innan vi åkte hemåt. Tiken var helt ljuvlig, inte ett dugg orolig var hon i bilen, sa inte ett knyst, verkar vara väldigt bra psyke på henne, hon kommer att passa Tim som handen i handsken håller tummarna för att det blir valpar om 63 dagar.
Fredag åkte Bosse & jag till Uppsala, vi skulle skaffa nya bänkskivor till köket, köksluckorna är på slipning o lackering, så allt står öppet i köket, jättekonstigt, jag vill bara stänga luckor som inte finns!
Vi hittade fina bänkskivor o åkte hem. Klantig som man är så lyckades jag halka på stentrappan ute o slog i rumpan ordentligt, ramlade på högerarmen också så den bara hängde ett tag. Som tur var så blev inget brutet, men det gjorde ont som satan i rumpan. Jaha tänkte jag nu blir det ingen vallhundskurs för mig imorgon, för då kan jag väl inte gå normalt.
Vaknade tidigt på lördagsmorgon & halleluja jag kunde gå riktigt skapligt, men att böja mig gjorde fortfarande ont, gå i trappan var också en pina. Självklart åkte jag på kursen till Almunge. Packade i varma kläder o drog i väg, den här gången i god tid. Körde helt rätt hela vägen (helt otroligt), så jag hann rasta Tepp ordentligt o köra lite lydnad innan alla dök upp.
Den här gången var vi 6 st o Eva delade upp oss i två grupper. 1:a gruppen skulle in till fåren, medans den andra gruppen skulle träna utan hund, med olika moment som kan hända ihop med får o hund.
Tepp skötte sig bra i fållan, han är otroligt lättsagd o visar upp bra attityd till fåren, i början vill han rusa på men det räcker med att harkla sig så skärper han sig direkt, väldigt lättsam är han att träna o roligt är det, för man behöver inte bråka med honom alls. Sen var det vår grupps tur att prova på att vara hund/förare med en ryggsäck som får, utan hundar, jättekul hade vi, o vi blev varma i den kalla blåsten.
Efter kursen hade jag bråttom hem, Anns & Jonnys "Lilleman" skulle komma o vi skulle vara hundvakt åt honom.
Han hade växt sen sist jag såg honom, nu var han större än Tepp, o var 12 veckor gammal. Lilleman fanns sig bra här hemma, inte ett pip på hela tiden, men vilken koloss det kommer att bli när han är vuxen, då kommer han att nå över vårat köksbord. Senare på kvällen hämtade Ann & Jonny sin "lilla" kille.
Lilleman vill busa med Tepp, men Tepp är inte så intresserad......
Idag söndag ska jag bara njuta o inte göra någonting, kanske lösa ett korsord, för att hålla hjärnan i trim!
So long
Sen skulle jag fixa belysning både inne o ute inför 1:a advent, (just den här tiden älskar jag) att få sätta i ljus i utegranen, pynta på altanerna o sätta fram alla stakar i fönstret, då njuter jag riktigt. Allt var klart till onsdagen, sen gäller det att hålla sig med o tända allt, kunde givetvis inte hålla mig så allt lyste så ljuvligt fint på onsdagskvällen.
Torsdag kväll skjutsade jag Kicki efter en amristik som Tim ska para. Vi åkte till Gävlebro, Gävle där skulle vi möta upp Carina Östberg som ägde tiken, hon kom från Sundsvall & skulle till Sthlm. Väglaget var inte det bästa, men det var bara o köra lugnt, vi kom fram helskinnade o ett kort tag efter kom Carina. Vi passade på o fikade innan vi åkte hemåt. Tiken var helt ljuvlig, inte ett dugg orolig var hon i bilen, sa inte ett knyst, verkar vara väldigt bra psyke på henne, hon kommer att passa Tim som handen i handsken håller tummarna för att det blir valpar om 63 dagar.
Fredag åkte Bosse & jag till Uppsala, vi skulle skaffa nya bänkskivor till köket, köksluckorna är på slipning o lackering, så allt står öppet i köket, jättekonstigt, jag vill bara stänga luckor som inte finns!
Vi hittade fina bänkskivor o åkte hem. Klantig som man är så lyckades jag halka på stentrappan ute o slog i rumpan ordentligt, ramlade på högerarmen också så den bara hängde ett tag. Som tur var så blev inget brutet, men det gjorde ont som satan i rumpan. Jaha tänkte jag nu blir det ingen vallhundskurs för mig imorgon, för då kan jag väl inte gå normalt.
Vaknade tidigt på lördagsmorgon & halleluja jag kunde gå riktigt skapligt, men att böja mig gjorde fortfarande ont, gå i trappan var också en pina. Självklart åkte jag på kursen till Almunge. Packade i varma kläder o drog i väg, den här gången i god tid. Körde helt rätt hela vägen (helt otroligt), så jag hann rasta Tepp ordentligt o köra lite lydnad innan alla dök upp.
Den här gången var vi 6 st o Eva delade upp oss i två grupper. 1:a gruppen skulle in till fåren, medans den andra gruppen skulle träna utan hund, med olika moment som kan hända ihop med får o hund.
Tepp skötte sig bra i fållan, han är otroligt lättsagd o visar upp bra attityd till fåren, i början vill han rusa på men det räcker med att harkla sig så skärper han sig direkt, väldigt lättsam är han att träna o roligt är det, för man behöver inte bråka med honom alls. Sen var det vår grupps tur att prova på att vara hund/förare med en ryggsäck som får, utan hundar, jättekul hade vi, o vi blev varma i den kalla blåsten.
Efter kursen hade jag bråttom hem, Anns & Jonnys "Lilleman" skulle komma o vi skulle vara hundvakt åt honom.
Han hade växt sen sist jag såg honom, nu var han större än Tepp, o var 12 veckor gammal. Lilleman fanns sig bra här hemma, inte ett pip på hela tiden, men vilken koloss det kommer att bli när han är vuxen, då kommer han att nå över vårat köksbord. Senare på kvällen hämtade Ann & Jonny sin "lilla" kille.
Lilleman vill busa med Tepp, men Tepp är inte så intresserad......
Idag söndag ska jag bara njuta o inte göra någonting, kanske lösa ett korsord, för att hålla hjärnan i trim!
So long
Att jag aldrig LÄR mig....
Idag var det dags för kursen i Almunge, hos Eva Karlsson, den började 11.00 så jag åkte i god tid hemifrån för jag räknade med ca 1 timme dit.
Det jag inte hade räknat med var hala moddiga vägar, det gick inte att köra så fort som jag trodde! Jag bara hatar att komma sent, har man en tid så vill jag vara minst en kvart före utsatt tid så blev det inte idag.....
Det hela började att jag körde bort mig totalt i Uppsala, dom har byggt nya vägar kors o tvärs, + att det är dåligt skyltat om man inte ska till de större ställena. Förra gången jag åkte, hade jag GPS:n med mig, karta från Eniro o då minsann hittade jag rätt på en gång.
Den här gången kände jag mig så SÄKER på mig själv att jag skulle hitta, (herregud jag hade ju varit där förut, 1 gång), så det var ju helt klart att jag skulle klara mig utan GPS o karta. Det är precis då som såna här saker händer, när jag är tvärsäker på hur jag ska åka, då lyckas jag banne mig åka bort mig varje gång, o det här är absolut inte första gången, (inte sista heller) om jag ska vara helt ärlig.
Jag hamnade på helt fel väg o var på väg mot Östhammar, helt motsatt håll mot var jag skulle. Var väl halvvägs när jag kände den så välbekanta känslan av att det här stämmer inte, det känns helt fel! Försökte rådgöra med mig själv, men inte blev det bättre för det, snackade lite med Teppson ifall han hade några synpunkter på vägvalet, men det hade han inte! Han var hur nöjd som helst att ligga där bak o åka i bilen med matte, så där var det lugnt, o där fick man inte så mycket hjälp heller!
Det var bara att vända vid första bästa vändställe o åka tillbaka dit där jag hade kört fel, (där jag trodde att jag hade kört fel). Då var klockan 10.45, alltså hade jag en kvart på mig, det fixar sig nog intalade jag mig själv, jag var i skriande behov av en toalett, men stanna var det inte frågan om jag var ju SEN. Jag kom fram 1/2 timme försenad.
Då var alla där, usch vad jag ogillar att komma sent, att jag var nödig, hade jag förträngt då. Ut med Tepp, rasta honom lite snabbt o sen ner till träningen. Tepp skötte sig bra, precis som han gör hemma, så det var kul att se att det håller i sig på nya ställen också.
Jättekul att se andra hundar tända till, o väldigt nyttigt att höra vad matte/husse säger/frågar om när man är nybörjare, man påminns då hur det var när man själv började med vallhundar, ungefär samma frågor som en annan hade, har de flesta nu med.
Mycket av den träningen jag gör, går av sig själv, utan att man tänker på det, man har väl skaffat sig rutin o tänker inte på vissa saker kanske, det tycker jag är bra att man blir påmind om ibland.
Nu återstod bara hemresan klockan var ca 14.00, skulle stanna till hos min mellersta dotter Ida med en resväska som hon skulle låna. Hon bor i södra Uppsala så det skulle bli perfekt att åka den vägen hem o stanna till med väskan, låna toan, för nu höll det verkligen på att rinna över, sen fortsätta hemåt.
Jag min stora dumma nöt, svänger av mot norra Uppsala, o så var man fel igen! Jättekonstigt! Jag visste ju precis hur jag skulle åka....
Det var bara att köra igenom hela Uppsala igen för att komma till Ida, ja man kan ju säga att jag var något förbannad på mig själv idag, att jag aldrig lär mig, det här är verkligen obotligt... men kan trösta mig med att jag har sett väldigt många ställen som jag annars inte skulle ha sett..... o det är ju bra.....
Till sist en bild på Ann:s "Lilleman" som jag träffade igår.
11 veckor o nästan lika stor som Tepp, men så är han ju av rasen irländsk varghund o då blir man stooor.
Kolla på tassarna bara.......hur läcker som helst.
So long
Det jag inte hade räknat med var hala moddiga vägar, det gick inte att köra så fort som jag trodde! Jag bara hatar att komma sent, har man en tid så vill jag vara minst en kvart före utsatt tid så blev det inte idag.....
Det hela började att jag körde bort mig totalt i Uppsala, dom har byggt nya vägar kors o tvärs, + att det är dåligt skyltat om man inte ska till de större ställena. Förra gången jag åkte, hade jag GPS:n med mig, karta från Eniro o då minsann hittade jag rätt på en gång.
Den här gången kände jag mig så SÄKER på mig själv att jag skulle hitta, (herregud jag hade ju varit där förut, 1 gång), så det var ju helt klart att jag skulle klara mig utan GPS o karta. Det är precis då som såna här saker händer, när jag är tvärsäker på hur jag ska åka, då lyckas jag banne mig åka bort mig varje gång, o det här är absolut inte första gången, (inte sista heller) om jag ska vara helt ärlig.
Jag hamnade på helt fel väg o var på väg mot Östhammar, helt motsatt håll mot var jag skulle. Var väl halvvägs när jag kände den så välbekanta känslan av att det här stämmer inte, det känns helt fel! Försökte rådgöra med mig själv, men inte blev det bättre för det, snackade lite med Teppson ifall han hade några synpunkter på vägvalet, men det hade han inte! Han var hur nöjd som helst att ligga där bak o åka i bilen med matte, så där var det lugnt, o där fick man inte så mycket hjälp heller!
Det var bara att vända vid första bästa vändställe o åka tillbaka dit där jag hade kört fel, (där jag trodde att jag hade kört fel). Då var klockan 10.45, alltså hade jag en kvart på mig, det fixar sig nog intalade jag mig själv, jag var i skriande behov av en toalett, men stanna var det inte frågan om jag var ju SEN. Jag kom fram 1/2 timme försenad.
Då var alla där, usch vad jag ogillar att komma sent, att jag var nödig, hade jag förträngt då. Ut med Tepp, rasta honom lite snabbt o sen ner till träningen. Tepp skötte sig bra, precis som han gör hemma, så det var kul att se att det håller i sig på nya ställen också.
Jättekul att se andra hundar tända till, o väldigt nyttigt att höra vad matte/husse säger/frågar om när man är nybörjare, man påminns då hur det var när man själv började med vallhundar, ungefär samma frågor som en annan hade, har de flesta nu med.
Mycket av den träningen jag gör, går av sig själv, utan att man tänker på det, man har väl skaffat sig rutin o tänker inte på vissa saker kanske, det tycker jag är bra att man blir påmind om ibland.
Nu återstod bara hemresan klockan var ca 14.00, skulle stanna till hos min mellersta dotter Ida med en resväska som hon skulle låna. Hon bor i södra Uppsala så det skulle bli perfekt att åka den vägen hem o stanna till med väskan, låna toan, för nu höll det verkligen på att rinna över, sen fortsätta hemåt.
Jag min stora dumma nöt, svänger av mot norra Uppsala, o så var man fel igen! Jättekonstigt! Jag visste ju precis hur jag skulle åka....
Det var bara att köra igenom hela Uppsala igen för att komma till Ida, ja man kan ju säga att jag var något förbannad på mig själv idag, att jag aldrig lär mig, det här är verkligen obotligt... men kan trösta mig med att jag har sett väldigt många ställen som jag annars inte skulle ha sett..... o det är ju bra.....
Till sist en bild på Ann:s "Lilleman" som jag träffade igår.
11 veckor o nästan lika stor som Tepp, men så är han ju av rasen irländsk varghund o då blir man stooor.
Kolla på tassarna bara.......hur läcker som helst.
So long
Jag är så glad för min kille.....
Ja nu är det inte min man det handlar om, fast jag är glad i honom också, utan det handlar om Tepp även kallad Teppsson.
Han är en riktig cooling ihop med fåren, för det mesta lugn o sansad, ibland spritter det till men det hör unghundar till, då behövs bara en harkling så skärper han sig.
Vi har tränat minst 1gång per dag i några veckor, både ute vid bagglammen men även inne i fårstallet på ungtackorna.
Idag gick vi ett pass ute med bagglammen, ett lamm följde inte med de andra utan stannade till, Tepp stannade också o bara avvaktade, jag sa inget för o se hur han skulle lösa det hela, men han bara väntade, när lammet vände mot dom andra drev Tepp honom lugnt o fin, det finns mycket bra i honom som han har helt naturligt. Drivningarna går himla bra, han balanserar o håller ihop alla baggarna. Fösning kör vi lite också emellanåt, o det funkar också bra än så länge.
Efter baggarna gick vi in till ungtackorna, vi har nog varit inne där 2-3 gånger, ibörjan fick jag gå med för o visa honom vad jag ville, (går runt dom lugnt o fint, utan att stressa) nu fattade han direkt o jag behövde inte gå med, utan bara flytta mig när fåren kom, så nu ska vi börja träna på höger/vänster.
På söndag är det dags för 2:a kursomgången, ska bli kul o se hur han sköter sig då, ihop med massa andra hundar. Just den träningen kan man inte göra hemma själv så det är jättenyttigt att få komma bort o träna på andra djur + andra hundar som också är med, det är ju retningar som vi utsätter dom för sen när man ska tävla.
Min fina kille.....
Har också fått rapporter från Elisabeth i Norge, hon har gått på vallhundskurs med Totte, Twixi o Teja där går det också jättebra, hon är väldigt nöjd med alla 3 T:na.
So long
Han är en riktig cooling ihop med fåren, för det mesta lugn o sansad, ibland spritter det till men det hör unghundar till, då behövs bara en harkling så skärper han sig.
Vi har tränat minst 1gång per dag i några veckor, både ute vid bagglammen men även inne i fårstallet på ungtackorna.
Idag gick vi ett pass ute med bagglammen, ett lamm följde inte med de andra utan stannade till, Tepp stannade också o bara avvaktade, jag sa inget för o se hur han skulle lösa det hela, men han bara väntade, när lammet vände mot dom andra drev Tepp honom lugnt o fin, det finns mycket bra i honom som han har helt naturligt. Drivningarna går himla bra, han balanserar o håller ihop alla baggarna. Fösning kör vi lite också emellanåt, o det funkar också bra än så länge.
Efter baggarna gick vi in till ungtackorna, vi har nog varit inne där 2-3 gånger, ibörjan fick jag gå med för o visa honom vad jag ville, (går runt dom lugnt o fint, utan att stressa) nu fattade han direkt o jag behövde inte gå med, utan bara flytta mig när fåren kom, så nu ska vi börja träna på höger/vänster.
På söndag är det dags för 2:a kursomgången, ska bli kul o se hur han sköter sig då, ihop med massa andra hundar. Just den träningen kan man inte göra hemma själv så det är jättenyttigt att få komma bort o träna på andra djur + andra hundar som också är med, det är ju retningar som vi utsätter dom för sen när man ska tävla.
Min fina kille.....
Har också fått rapporter från Elisabeth i Norge, hon har gått på vallhundskurs med Totte, Twixi o Teja där går det också jättebra, hon är väldigt nöjd med alla 3 T:na.
So long
Första snön har kommit...
till hundarnas stora förtjusning, dom är helt galna i snön, kolla in bilderna bara:
Snömonster???? Nää bara Tepp o morsan Shani...
Ta mig om du kan....
Tepp gör sitt bästa, men än hinner han inte ifatt morsan....
Tepp på språng...
tjooo vad härligt med snööö
Vackra Shani
Fina Mel
Smygning på hög nivå....
Härligt att rulla sig i snön, Mel njuter...
Ser ni mig? Här är jag, Tepp studsar fram...
En konstig hund med två huvuden?
Stilige Tepp, teppson
Mor & son på utkiksplatsen.
So long
Snömonster???? Nää bara Tepp o morsan Shani...
Ta mig om du kan....
Tepp gör sitt bästa, men än hinner han inte ifatt morsan....
Tepp på språng...
tjooo vad härligt med snööö
Vackra Shani
Fina Mel
Smygning på hög nivå....
Härligt att rulla sig i snön, Mel njuter...
Ser ni mig? Här är jag, Tepp studsar fram...
En konstig hund med två huvuden?
Stilige Tepp, teppson
Mor & son på utkiksplatsen.
So long
Beslutet är taget.....
Idag har jag varit hos doktorn igen, först röntgen, sen sjukgymnast o sist doktorn. Det tog hela jäkla dagen & jag bara avskyr sjukhus men det är bara att bita ihop, se glad ut o uthärda.
Röntgen bilden på högerhanden visade varför jag har haft så jäkla ont, fast den är opererad 2 ggr. Brosket i leden brevid den opererade finns inte, nada, igen är det ben mot ben, inte konstigt att man inte kan göra så mycket med handen, & att det värker så fort jag gör för mycket, att skriva med penna är bara att glömma nuförtiden ett litet tag går bra sen börjar värken igen & ger inte med sig förrän nästa dag.
Jag hade 2 alternativ: att inte göra någonting, leva med det här & aldrig komma ut i arbetslivet igen. Eller en till operation. Tyvärr fick jag inga garantier att det skulle bli bra med ännu en operation, det kunde t.o.m bli värre, men samtidigt måste jag få gå vidare med mitt liv någongång & veta vad jag ska göra & inte.
Därför bestämde jag att det blir operation igen, fast jag får nästan ångest bara jag tänkter på det. Gips 6 veckor IGEN blääää!
Jag hatar sjukhus, sjukhussängar, ligga stilla, inte få rå mig själv, alltid tala om var jag ska gå fyyyy faaaan säger jag bara, när någon ringer så bara gråter jag, jag måste nog ha sjukhusfobi på något vis. Men jag känner mig så fruktansvärt instängd, utlämnad, ensam & så gilllar jag inte allt dalt efter operationen, jag får inte göra si eller så, sist skulle jag inte få gå på toa själv, men jag höll mig & gick själv ändå när sköterskorna hade gått.
Bara att vara utan kaffe är en fruktansvärd pina för mig jag är en riktig koffeinist (hmm undrar om det heter så). Innan operation får man inte äta o dricka alls, men där har jag också fuskat, smugit mig ner o köpt kaffe, livrädd att någon skulle se.
Det är samma sak varje gång jag har varit inlagd, 3 ggr har jag opererat mig 1 gång i vänsterhanden, 2ggr i högerhanden. Så fort nån av de mina har ringt eller hälsat på så bara bölar jag, herregud en vuxen människa, men det blir nog samma visa nästa operation, kanske det hjälper att skriva av sig lite... vem vet.
Det är precis som Dr Jekyll & Mr Hyde, jag är mig inte lik alls när jag är på sjukhus, det är som om mitt andra jag tar över & förvandlar mig till en mesig, bölande, otroligt jobbig patient, som bara försöker smita så fort tillfället ges.
Men det är ju en världslig sak egentligen, det finns så många människor som har det mycket mycket värre än mina små sjukhusproblem, jag får tänka på det när det blir dags, så kanske det går bättre.
So long
Röntgen bilden på högerhanden visade varför jag har haft så jäkla ont, fast den är opererad 2 ggr. Brosket i leden brevid den opererade finns inte, nada, igen är det ben mot ben, inte konstigt att man inte kan göra så mycket med handen, & att det värker så fort jag gör för mycket, att skriva med penna är bara att glömma nuförtiden ett litet tag går bra sen börjar värken igen & ger inte med sig förrän nästa dag.
Jag hade 2 alternativ: att inte göra någonting, leva med det här & aldrig komma ut i arbetslivet igen. Eller en till operation. Tyvärr fick jag inga garantier att det skulle bli bra med ännu en operation, det kunde t.o.m bli värre, men samtidigt måste jag få gå vidare med mitt liv någongång & veta vad jag ska göra & inte.
Därför bestämde jag att det blir operation igen, fast jag får nästan ångest bara jag tänkter på det. Gips 6 veckor IGEN blääää!
Jag hatar sjukhus, sjukhussängar, ligga stilla, inte få rå mig själv, alltid tala om var jag ska gå fyyyy faaaan säger jag bara, när någon ringer så bara gråter jag, jag måste nog ha sjukhusfobi på något vis. Men jag känner mig så fruktansvärt instängd, utlämnad, ensam & så gilllar jag inte allt dalt efter operationen, jag får inte göra si eller så, sist skulle jag inte få gå på toa själv, men jag höll mig & gick själv ändå när sköterskorna hade gått.
Bara att vara utan kaffe är en fruktansvärd pina för mig jag är en riktig koffeinist (hmm undrar om det heter så). Innan operation får man inte äta o dricka alls, men där har jag också fuskat, smugit mig ner o köpt kaffe, livrädd att någon skulle se.
Det är samma sak varje gång jag har varit inlagd, 3 ggr har jag opererat mig 1 gång i vänsterhanden, 2ggr i högerhanden. Så fort nån av de mina har ringt eller hälsat på så bara bölar jag, herregud en vuxen människa, men det blir nog samma visa nästa operation, kanske det hjälper att skriva av sig lite... vem vet.
Det är precis som Dr Jekyll & Mr Hyde, jag är mig inte lik alls när jag är på sjukhus, det är som om mitt andra jag tar över & förvandlar mig till en mesig, bölande, otroligt jobbig patient, som bara försöker smita så fort tillfället ges.
Men det är ju en världslig sak egentligen, det finns så många människor som har det mycket mycket värre än mina små sjukhusproblem, jag får tänka på det när det blir dags, så kanske det går bättre.
So long
Isaac blir 2 år idag...
Hipp hipp hurra för vår gulliga kille som blir 2 år idag, mormor & morfar kommer & grattar på eftermiddagen!
Då ska vi busa riktigt ordentligt, o så blir det paket givetvis.
Massor med pussar!
So long
Då ska vi busa riktigt ordentligt, o så blir det paket givetvis.
Massor med pussar!
So long
Tiden bara flyger iväg....
Imorgon 6 nov blir Shanis första kull 1 år! Tiden har bara försvunnit, tycker inte det var längesen Shani fick valpar & man hade 8 små knoddar krypande i valplådan.
Tepp liten....
som börjar bli stor....
Tepp har börjat på förberedande vallhundskurs som blir 5 ggr. Vi har varit iväg 1 gång & Tepp skötte sig väldigt bra, vi var 10 st med olika åldrar på hundarna. Det är väldigt nyttigt att ha många andra hundar runt sig & ändå lyssna på matte, jag ser verkligen fram emot nästa gång.
1-års sprutan är också avklarad, nästa gång vi ska till veterinären ska vi röntga höfterna, men det dröjer ett tag, jag vill få mer muskler på grabben, så nu får jag också välbehövlig motion, ibland försöker jag fuska, men se det går inte.
Vi har ett ganska brant berg i skogen o klättring är bra så jag räknade ut om jag står nedanför o skickar upp Tepp så behöver inte jag gå med varje gång, pyttsan det funkade inte, när jag sa åt Tepp att gå upp så tittade han på mig & satt sig brevid mig, så det var bara att knata uppför för mig med, rackarns hund han har säkert räknat ut det. Försökte omvänt att stå uppe & skicka ner honom för att sen kalla in, funkar inte det heller. Så jag är ganska så slut efter våra träningspass, mer slut än vad Tepp är, ja ja får trösta mig med att jag kanske får muskler jag med.
Till alla syskon säger vi Grattis på 1-årsdagen från oss alla.
So long
Tepp liten....
som börjar bli stor....
Tepp har börjat på förberedande vallhundskurs som blir 5 ggr. Vi har varit iväg 1 gång & Tepp skötte sig väldigt bra, vi var 10 st med olika åldrar på hundarna. Det är väldigt nyttigt att ha många andra hundar runt sig & ändå lyssna på matte, jag ser verkligen fram emot nästa gång.
1-års sprutan är också avklarad, nästa gång vi ska till veterinären ska vi röntga höfterna, men det dröjer ett tag, jag vill få mer muskler på grabben, så nu får jag också välbehövlig motion, ibland försöker jag fuska, men se det går inte.
Vi har ett ganska brant berg i skogen o klättring är bra så jag räknade ut om jag står nedanför o skickar upp Tepp så behöver inte jag gå med varje gång, pyttsan det funkade inte, när jag sa åt Tepp att gå upp så tittade han på mig & satt sig brevid mig, så det var bara att knata uppför för mig med, rackarns hund han har säkert räknat ut det. Försökte omvänt att stå uppe & skicka ner honom för att sen kalla in, funkar inte det heller. Så jag är ganska så slut efter våra träningspass, mer slut än vad Tepp är, ja ja får trösta mig med att jag kanske får muskler jag med.
Till alla syskon säger vi Grattis på 1-årsdagen från oss alla.
So long
Ibland har man sån himla tur....
Jag bara måste berätta om en av mina valpköpare, Elisabeth Isaksen, Norge. Hon bor längst bort av alla mina valpköpare, men med henne har jag mest kontakt med, hon mailar, talar om hur hunden mår vad dom gör, skickar bilder osv. Vi har en väldigt bra kontakt med varandra o som uppfödare kan man inte ha bättre köpare än Elisabeth.
För man vill ju höra hur det går för valparna även om dom inte är kvar hemma, jag har ringt runt till alla några gånger för o höra hur det går, men sen skulle jag vilja att dom höll kontakten också, för att jag inte ska känna mig tjatig. Det finns inget roligare än när valpköpare hör av sig, man behöver inte ha något problem, man kan ringa ändå, det uppskattar jag hemskt mycket.
Allt började med ett mail från Elisabeth om intresse för en hane ur kullen, redan när jag läste mailet, så kände jag att hon är helt rätt, klart hon ska ha en valp o så blev det. Elisabeth kom ända från Norge o hämtade Totti då 8 veckor, eftersom Twixi också skulle till Norge så tog Elisabeth med henne också, givetvis det är så Elisabeth är snäll omtänksam o otroligt mån om sina hundar o andras också för den delen. Vi fann varandra direkt & på den vägen är det.
När jag tog beslutet att sälja Teja, mailade jag till Elisabeth o talade om det för henne först, ifall hon kände någon som skulle vara lämplig för Teja, för jag litar till 100% på Elisabeth. Visst hade hon nån som ville köpa henne! Hon själv :) I juni fick Teja skjuts till Norge för att levereras till Elisabeth & Teja har verkligen hittat sitt ställe där hon vill vara (hos Elisabeth).
Igår fick jag ett mail från Elisabeth om Twixi, hon hade det inte så bra där hon var så vi försökte hitta nån lösning på det hela. Då tänkte jag faaan att man bor så långt bort, annars har jag kunnat köpa tillbaka henne & tagit hem henne på en gång. Det blev en sömnlös natt med massor av tänk i huvudet. Twixi var till salu, men skulle hon hamna hos "rätt person". Det är helt otroligt egentligen fast dom snart är 1 år i kullen, så känner man ansvaret för dom, ialla fall jag gör det, man kanske är dum, men det är så jag är bara.
Idag sms:ar Elisabeth till mig, hon har köpt Twixi, herregud du har ett hjärta av guld du Elisabeth, nu kan jag sova gott igen, för bättre ställe kan hon inte hamna på. Så visst finns det änglar, jag känner en i Norge jag......
Elisabeth med sin hund Goggen
So long
Tepp på agility, den här gången med Alex...
Det var otroligt fint väder igår, solen sken, höstfärgerna lyste riktigt i solen det var så vackert.
Alla kossor är installade för vintern, kalvarna är frånskilda o det är ett himla liv i ladugården för tillfället. Korna skriker efter kalvarna o vice versa. 10 tackor har lammat o jag har ett lamm som får välling, jag kallar honom för Lambert.
Efter några intensiva dagar kände jag att nu måste vi åka iväg Tepp o jag o köra lite på agilityhinderna, ringde Kicki ifall hon ville följa med (det är ju alltid roligare om man är två) det ville hon gärna. Amrisen Alex fick följa med för andra gången.
Här kommer lite bilder från igår, mest på Alex men Tepp fick vara med på ett litet hörn.
Hoppa är jätteskoj tycker Alex....
balansgången är inte så dum den heller.....det gäller att hålla tungan rätt i munnen...
Alex springer o hoppar så öronen fladdrar... tjooohooo
Däcket går som en dans...
Alex tycker han borde få lite godis innan han hoppar den här gången.....
Alex attackerar slalomkäpparna med full koncentrarion....
Vilken kontakt mellan Kicki o Alex, han tycker det här är görskoj den lilla amrisen...
En riktigt skitig men lycklig Alex.....
Vaaa ska vi inte göra mera!!! Jag orkar nog en gång till...
Nu skulle jag ta lite bilder på Tepp, så Kicki fick ställa upp o springa med honom. Först ville han inte alls lämna mig, efter lite övertalning så gick han till Kicki.
Där är matte där är hon, jag skyndar mig till henne.....
Tepp hade så bråttom till mig att han tog kortaste vägen i full fart... o det var inte läge för att hoppa över hindret inte....
Nytt försök o se.....
nu gick det mycket bättre... heja Tepp.....
Slut för den här gången, ska ärligt säga att både Kicki o jag var helt slut, vi svettades som bara den, men givetvis var det klädernas fel, vi hade alldeles för mycket på oss, kom vi på. Så det var inte det att vi hade dålig kondition inte... absolut inte.
So long
Alla kossor är installade för vintern, kalvarna är frånskilda o det är ett himla liv i ladugården för tillfället. Korna skriker efter kalvarna o vice versa. 10 tackor har lammat o jag har ett lamm som får välling, jag kallar honom för Lambert.
Efter några intensiva dagar kände jag att nu måste vi åka iväg Tepp o jag o köra lite på agilityhinderna, ringde Kicki ifall hon ville följa med (det är ju alltid roligare om man är två) det ville hon gärna. Amrisen Alex fick följa med för andra gången.
Här kommer lite bilder från igår, mest på Alex men Tepp fick vara med på ett litet hörn.
Hoppa är jätteskoj tycker Alex....
balansgången är inte så dum den heller.....det gäller att hålla tungan rätt i munnen...
Alex springer o hoppar så öronen fladdrar... tjooohooo
Däcket går som en dans...
Alex tycker han borde få lite godis innan han hoppar den här gången.....
Alex attackerar slalomkäpparna med full koncentrarion....
Vilken kontakt mellan Kicki o Alex, han tycker det här är görskoj den lilla amrisen...
En riktigt skitig men lycklig Alex.....
Vaaa ska vi inte göra mera!!! Jag orkar nog en gång till...
Nu skulle jag ta lite bilder på Tepp, så Kicki fick ställa upp o springa med honom. Först ville han inte alls lämna mig, efter lite övertalning så gick han till Kicki.
Där är matte där är hon, jag skyndar mig till henne.....
Tepp hade så bråttom till mig att han tog kortaste vägen i full fart... o det var inte läge för att hoppa över hindret inte....
Nytt försök o se.....
nu gick det mycket bättre... heja Tepp.....
Slut för den här gången, ska ärligt säga att både Kicki o jag var helt slut, vi svettades som bara den, men givetvis var det klädernas fel, vi hade alldeles för mycket på oss, kom vi på. Så det var inte det att vi hade dålig kondition inte... absolut inte.
So long
Dramatik på "byvägen"
För några dagar var det en smått dramatisk, kort biltur för min del.
Skulle bara åka o snabbhandla lite, innan det var dags med matlagning på eftermiddagen.
Tog bilen o Tepp med mig, han gillar att åka bil nuförtiden.
Kom bara mindre än 1km på vår byväg, sen var det stopp!
Mitt på vägen stod en bil o brann, den var nere i diket mot skogen när jag kom, men en traktor drog upp den mitt på vägen så den inte skulle fjutta eld i skogen.
Det blev ett riktigt eldhav på ett litet kick, o röken var enorm, jag hoppades att ingen var skadad.
Helt otroligt hur fort o länge bilen brann. Fick kontakt med några som stod på motsatta sidan o hörde att ingen var skadad, vilken tur.
Jag hade tänkt backa tillbaka o köra en annan väg till affären, men en lastbil kom bakom mig o blockerade vägen. Lastbilschaffören klev också ut o vi pratade lite.
Efter en halvtimme dök brandkåren upp o försökte få bukt med elden.
Släckningsarbetet tog tid, trodde aldrig att en bil kunde brinna så fort o länge.
Efter ett tag lyckades jag övertala lastbilschaffören att det var bäst för oss att backa tillbaka o köra runt, han var inte så pigg på det, men en kvinnas övertalningsförmåga är väl vida känt:) Så det tog 2 timmar för mig att åka o snabbhandla, det kan man verkligen kalla snabbt eller?
Idag har jag blivit facebookad, en av mina tjejer tyckte att morsan ska väl vara med också, ja få se hur länge det blir, men roligt var det att se alla bilder tjejerna hade laddat upp. Just nu har jag 2 friends.
So long
Skulle bara åka o snabbhandla lite, innan det var dags med matlagning på eftermiddagen.
Tog bilen o Tepp med mig, han gillar att åka bil nuförtiden.
Kom bara mindre än 1km på vår byväg, sen var det stopp!
Mitt på vägen stod en bil o brann, den var nere i diket mot skogen när jag kom, men en traktor drog upp den mitt på vägen så den inte skulle fjutta eld i skogen.
Det blev ett riktigt eldhav på ett litet kick, o röken var enorm, jag hoppades att ingen var skadad.Helt otroligt hur fort o länge bilen brann. Fick kontakt med några som stod på motsatta sidan o hörde att ingen var skadad, vilken tur.Jag hade tänkt backa tillbaka o köra en annan väg till affären, men en lastbil kom bakom mig o blockerade vägen. Lastbilschaffören klev också ut o vi pratade lite.
Efter en halvtimme dök brandkåren upp o försökte få bukt med elden.Släckningsarbetet tog tid, trodde aldrig att en bil kunde brinna så fort o länge.Efter ett tag lyckades jag övertala lastbilschaffören att det var bäst för oss att backa tillbaka o köra runt, han var inte så pigg på det, men en kvinnas övertalningsförmåga är väl vida känt:) Så det tog 2 timmar för mig att åka o snabbhandla, det kan man verkligen kalla snabbt eller?
Idag har jag blivit facebookad, en av mina tjejer tyckte att morsan ska väl vara med också, ja få se hur länge det blir, men roligt var det att se alla bilder tjejerna hade laddat upp. Just nu har jag 2 friends.
So long
Nu börjar det hända saker med Tepp....
Första gången jag släppte honom på fåren var han måttligt intresserad, fårskit var det som gällde då. Efter några gånger till så sprang han runt, runt, fåren utan att fatta vad han höll på med.
Sen har han varit intresserad men inte till att runda dom o balansera till mig utan att bara gå mot dom ihop med mig.
Jag har inte haft så bråttom med att få honom riktigt tänd, utan avvaktat o väntat ut honom, han har fått varit med till fåren när vi har fodrat o vattnat o han har skött sig väldigt bra.
Lydnad har vi också tränat på ihop med fåren i fårhagen, o så har jag väntat o väntat på att DET ska hända.
I veckan kom det stora ögonblicket, jäklar vad han tände till. När jag mötte upp honom så vände han o gick helt rätt åt andra hållet, båda hållen funkade hur bra som helst. Jag var så glad o stolt över honom, nu är han 11 månader, visst har det tagit tid, men jag tror på att ta det lugnt o inte forcera fram för mycket med unghundar. Dom måste mogna i huvudet också i sin egen takt, sätter man för stor press så kan det ju hända att dom helt enkelt lägger av att valla.
Nu har vi varit till baggarna några gånger o han sköter sig helt OK, ibland går det för fort o snävt bakom fåren, men han biter inte, utan tacklar till dom istället. Vi har t.o.m gjort en liten kort drivning.
Baggarna är himla bra att träna unghundar på, dom går i lagom takt o håller ihop bra.
Tepp är väldigt koncentrerad.
Här gör han en kort drivning mot mig.
Igår släppte jag Shani ihop med Mel på kvigorna. Jag trodde att Shani skulle vara lite feg, men ack vad jag bedrog mig, hon var jätteduktig, hon t.o.m. vände en kviga helt själv som försökte gå åt ett annat håll. Det är första gången jag har släppt Shani på kossor, har väl helt enkelt varit alldeles för rädd om henne, men det finns definitivt hopp att hon blir en bra nötvallare också.
Jag är så himla nöjd...
So long
Tillbaka till verkligheten
Efter några väldigt intensiva dagar, kom vi hem från Serbien på söndagskvällen 23 sept. Begravningen av pappa var fin o känslosam, det kom många för att ta ett sista farväl, & jag träffade några släktingar som jag inte sett på säkert 20 år. En av dom var Srebrenka, min kusin (pappas systers dotter), vi kom överens med henne att hälsa på sista dagen innan vi skulle tillbaka till Sverige.
Vi åkte i god tid på söndag förmiddag från mamma, för att åka till min kusin i Nya Beograd o hälsa på en stund innan vi skulle till flygplatsen. Det var väldigt ont om parkeringar där, så vi ställde oss efter en rad med bilar, fast det inte var någon markering på den platsen, vi skulle ju inte vara där så länge. Efter 1 1/2 timma ung. tog vi adjö o skulle åka mot flygplatsen, vi kommer ut på parkeringen o vår bil fanns ingenstans! Pust väck borta!
Snacka om att man fick smått panik i blicken, hur f n skulle vi göra nu då? Planet skulle gå om ca 2 timmar o det var ju en bit att åka till flygplatsen.
Brorsan ringer vår kusin (ingen av dom hade bil) o en annan kompis till dom skulle komma o hjälpa oss.
Antingen var hyrbilen snodd, eller i bästa fall bortforslad för felparkering. Killen hämtade sin bil o körde oss till stället där dom ställer felparkerade bilar.
Vilken lycka där stod den röda opeln, det var bara o ta fram pengar o lösa ut den o sen åka som idioter till flygplatsen o checka in, vi hann precis o landade i Sverige 17.30.
Det tog några dagar innan man hade "landat" här hemma.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fredagen den 28 sept började lammen komma, finns det nåt härligare än små nyfödda lamm, neej det finns det inte, då lever jag upp på nytt o springer o passar o kollar hela tiden.
De första småttingarna, Tepp står o övervakar på andra sidan grinden.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lördag 29 sept kom Sebastiano med familj o hälsade på, han o frugan Christina hade varit på Sicilien för några veckor sen. Nu kom dom med presenter till oss därifrån, dom är så jättegulliga. Lina, Husse Isaac o Joseph var här också.
Ett bra tillfälle tyckte vi att inviga den Syriska vattenpipan, som vi hade fått av Husse, (han hade tagit med den från Syrien när han var där i början på sept). Pipan stoppades med tobak (äppelsmak), det fylldes vatten i behållaren, Sebatianos grabbar fixade med kolen.
Grabbarna försöker få glöd på kolen, Sebastiano assisterar.
Bosse röker vattenpipa, Sebastiano håller i, Husse övervakar att allt går rätt till.
Jaha då har man rökt vattenpipa också.
Tepp gosar med Sebastiano.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Söndag 30 sept. Vart har sommaren tagit vägen? Nu är det sista sept, helt otroligt.
Idag skulle Isaac baka lite chokladbollar hos mormor. Han är bara helt underbar lillkillen, nu går han o säger: Äkkar dig mojmoj (älskar dig mormor), nälla hjalp mej (snälla hjälp mig) så man bara smälter, hur ska man kunna säga ifrån, när han ber så snällt???
Full fart med bakning i mormors nya förkläde från Sicilien.
Man måste smaka också, helst flera gånger så man är säker på att det blir gott.
So long!
Vi åkte i god tid på söndag förmiddag från mamma, för att åka till min kusin i Nya Beograd o hälsa på en stund innan vi skulle till flygplatsen. Det var väldigt ont om parkeringar där, så vi ställde oss efter en rad med bilar, fast det inte var någon markering på den platsen, vi skulle ju inte vara där så länge. Efter 1 1/2 timma ung. tog vi adjö o skulle åka mot flygplatsen, vi kommer ut på parkeringen o vår bil fanns ingenstans! Pust väck borta!
Snacka om att man fick smått panik i blicken, hur f n skulle vi göra nu då? Planet skulle gå om ca 2 timmar o det var ju en bit att åka till flygplatsen.
Brorsan ringer vår kusin (ingen av dom hade bil) o en annan kompis till dom skulle komma o hjälpa oss.
Antingen var hyrbilen snodd, eller i bästa fall bortforslad för felparkering. Killen hämtade sin bil o körde oss till stället där dom ställer felparkerade bilar.
Vilken lycka där stod den röda opeln, det var bara o ta fram pengar o lösa ut den o sen åka som idioter till flygplatsen o checka in, vi hann precis o landade i Sverige 17.30.
Det tog några dagar innan man hade "landat" här hemma.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fredagen den 28 sept började lammen komma, finns det nåt härligare än små nyfödda lamm, neej det finns det inte, då lever jag upp på nytt o springer o passar o kollar hela tiden.
De första småttingarna, Tepp står o övervakar på andra sidan grinden.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lördag 29 sept kom Sebastiano med familj o hälsade på, han o frugan Christina hade varit på Sicilien för några veckor sen. Nu kom dom med presenter till oss därifrån, dom är så jättegulliga. Lina, Husse Isaac o Joseph var här också.
Ett bra tillfälle tyckte vi att inviga den Syriska vattenpipan, som vi hade fått av Husse, (han hade tagit med den från Syrien när han var där i början på sept). Pipan stoppades med tobak (äppelsmak), det fylldes vatten i behållaren, Sebatianos grabbar fixade med kolen.
Grabbarna försöker få glöd på kolen, Sebastiano assisterar.
Bosse röker vattenpipa, Sebastiano håller i, Husse övervakar att allt går rätt till.
Jaha då har man rökt vattenpipa också.
Tepp gosar med Sebastiano.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Söndag 30 sept. Vart har sommaren tagit vägen? Nu är det sista sept, helt otroligt.
Idag skulle Isaac baka lite chokladbollar hos mormor. Han är bara helt underbar lillkillen, nu går han o säger: Äkkar dig mojmoj (älskar dig mormor), nälla hjalp mej (snälla hjälp mig) så man bara smälter, hur ska man kunna säga ifrån, när han ber så snällt???
Full fart med bakning i mormors nya förkläde från Sicilien.
Man måste smaka också, helst flera gånger så man är säker på att det blir gott.
So long!
Tepp´s bravader på agilitybanan....med kompisen Sam...
Det är inte så himla lätt att förstå ibland......... allrahelst när matte står alldeles för långt bort med sin eviga kamera i högsta hugg..............
Vad säger hon, morsan där borta jag hör inget....
Vaa vad vill du??
Sa hon kom eller hopp????
Eller kanske kliv över.... har inte den blekaste aning vad hon gastar om....
men jag testar vidare o tar igenom den andra tassen också.... det kanske är rätt, vad vet jag?
Fel förstås, men här kommer nån o hjälper mig, aha....
jag skulle hoppa, ja men säg det då för sjutton....
Kolla kolla jag kan alldeles själv....
Här uppe såg man ju jättebra, nu gäller det saaakta ner också......
Tunneln är ingen match den gör jag hur lätt som helst....
Sam högst upp.....
Och ner som en myrslok......saakta man kan ju missa allt godiset annars....
Va får Sam godis? Han kanske missade något på vägen ner jag kollar.....
Sam testar hjulet...
Stilpoäng på både Kicki o Sam...... kolla nästa bild...
Vem hoppar först????
OK då vi tar det samtidigt... vilka benlyft hon har Kicki.... hmm hon skulle nog också ha haft godis....
Hon är ju fullt upptagen med sin kamera, då kollar jag runt lite o provar den stora tunneln, bara stå o titta är ju inget kul!
Flygande amerikanare: Sam med matte Kicki som riktigt lever sig in i hoppen..... med armarna ialla fall....
Det var min dag det, ganska kul, men bäst var när matte fotade Sam, då kunde jag utforska massa utan att hon såg det.... OBS! fler bilder som min matte har tagit finns på hemsidan www.torpvallarens.se under "Bilder"
Vov, vov på er alla
Tepp
Vad säger hon, morsan där borta jag hör inget....
Vaa vad vill du??
Sa hon kom eller hopp????
Eller kanske kliv över.... har inte den blekaste aning vad hon gastar om....
men jag testar vidare o tar igenom den andra tassen också.... det kanske är rätt, vad vet jag?
Fel förstås, men här kommer nån o hjälper mig, aha....
jag skulle hoppa, ja men säg det då för sjutton....
Kolla kolla jag kan alldeles själv....
Här uppe såg man ju jättebra, nu gäller det saaakta ner också......
Tunneln är ingen match den gör jag hur lätt som helst....
Sam högst upp.....
Och ner som en myrslok......saakta man kan ju missa allt godiset annars....
Va får Sam godis? Han kanske missade något på vägen ner jag kollar.....
Sam testar hjulet...
Stilpoäng på både Kicki o Sam...... kolla nästa bild...
Vem hoppar först????
OK då vi tar det samtidigt... vilka benlyft hon har Kicki.... hmm hon skulle nog också ha haft godis....
Hon är ju fullt upptagen med sin kamera, då kollar jag runt lite o provar den stora tunneln, bara stå o titta är ju inget kul!
Flygande amerikanare: Sam med matte Kicki som riktigt lever sig in i hoppen..... med armarna ialla fall....
Det var min dag det, ganska kul, men bäst var när matte fotade Sam, då kunde jag utforska massa utan att hon såg det.... OBS! fler bilder som min matte har tagit finns på hemsidan www.torpvallarens.se under "Bilder"
Vov, vov på er alla
Tepp
Mycket har hänt sen sist .....
Vallhundsuppvisningen på Högbo Bruk den 26 augusti var jag med på, mycket folk o vi hade tur med vädret. När uppvisningarna var slut så kom regnet det blev helt perfekt.
Vätten Nina fållar in fåren med hjälp av Tee
Helgen efter följde jag med Kicki på hundutställning för första gången i mitt liv. Den hölls i Högbo Bruk, det var hundar överallt, olika raser små som stora, riktigt kul att gå runt o titta. Kicki ställde ut Sam en amerikansk cocker spaniel, Sams syster Nomi ställdes också ut av sin ägare Carina Östberg. Det blev en hel del bilder på de två.
Det klipptes o borstades så hundarna skulle vara riktigt fina innan visningen.
Sam & systern Nomi
Det blev en heldag för Kicki & mig vi tog det lugnt efter utställningen, gick & strosade, åt god mat, det är så himla fint på Högbo Bruk & god mat hade dom också.
Igår var Kicki/Sam & jag/Tepp till brukshundsklubben i Huddunge. Vi skulle prova på lite agility. Det var inte så mycket folk där när vi kom, men en tjej satt & klistrade på adresser till deras tidning. Vi blev väldigt väl bemötta av henne (Yvonne Höglund). Vi väntade o väntade men ingen instruktör dök upp, så vi gick & visade hundarna de olika hinderna som fanns på agilitybanan, vi drack kaffe & väntade.
Yvonne hade sina hundar med & skulle köra sin ena aussie på agilityhinderna, så vi hakade på för att titta. Dom var jätteduktiga & det såg väldigt skoj ut. Efteråt så frågade Yvonne om vi ville att hon skulle hjälpa oss & visa våra hundar, javisst sa vi & hämtade Sam & Tepp. Sam var superduktig & Tepp var inte sämre, jättekul var det & vi åker nog flera gånger. Ett jättetack till Yvonne som tog så väl hand om oss, jättegulligt gjort.
Yvonnes aussie (kommer inte ihåg vad hon heter)
Här är några av momenten som vi fick prova på, Yvonnes hund visar hur man gör....
Slalom...
Tunnel.. synd bara att jag inte hängde med riktigt med kameran, det blev inte så bra bilder som jag ville.
Väldigt givande kväll för oss 4
So long
Mot Guca för lite festligheter.... del 3
Så blev det fredag o Perra, Eva, Bosse o jag skulle åka till Guca för o uppleva trumpetfestivalen, det skulle visst vara en otrolig upplevelse hade vi hört.
Vi hann vänta in lillebror Goran han kom på morgonen från jobbet, (jobbar natt som vakt i Beograd).
Lillebror Goran Mamma o Goran
Gogge, mamma o jag på fredagsmorgonen
Nu packade vi in oss i bilen o drog mot Guca. Vilken utsikt det var efter vägen berg o dalar om vartannat.
Det tog ca 3 timmar innan vi kom fram, då hade vi kört lite vilse bara. När vi kom in i Guca så mötte Pero oss. Hos honom skulle vi få sova under helgen i hans lägenhet. Han, frun Vesna o dottern Angela sov i köket i en bäddsoffa o vi fick varsina rum. Pero jobbade väldigt mycket under festivalen så dom var knappt hemma under hela helgen.
Guca är ett litet samhälle på ca 2022 invånare, under Guca festivalen var det över 100 000 besökare, det var trångt men en otrolig feststämning, det här kan man inte uppleva i Sverige någonsin.
Helstekta grisar, lamm grillades dygnet runt.....
Helgrillad oxe fanns också, det gick åt ca 2 oxar/dag o då grillades det på flera ställen, alltså ca 6 oxar/dag.
Mat mat mat överallt det var bara o köpa det man var sugen på.....
Grönsaker som smakade gudomligt gott, tomater, paprikor starka o lagom starka. Frukter i mängder.
Här är oxen bara ben kvar, resten är uppätet, bilden tog jag sent på fredagskvällen.
Trumpetare o orkestrar fanns överallt o dom spelade så det bara gungade, ingen stod still alla dansade.
Statyn i Guca föreställande en trumpetare, det var 47 året i år som festivalen gick av stapeln. Perra o Bosse jublar i takt med musiken.
Restaurangen på höjden, Eva o jag är på väg upp för o boka bort till söndagens final.
Lördag morgon vaknade Bosse o Jag häftigt, nån hade skjutit 3 jätteskott så rutorna bara skallrade o bilarna utanför på gatan som hade larm började tjuta. Vi kastade oss upp ur sängen o ut på balkongen, vad i hela friden händer? Då var klockan 07.00. Det enda vi såg var oset från grillarna för dom hade börjat förbereda o grilla inför dagen. Ja ja det var väl ingenting tänkte vi o lag oss ett tag till.
Senare när Pero kom hem så frågade jag honom vad det var som hade smällt 7 på morgonen, då skrattade han så gott... Det var tradition under festivalen att man skulle smälla av 3 kanonskott på morgonen för att tala om att nu är festen igång igen. Han berättade också att dom väntade in 80 bussar idag.
Ja det var en helt otrolig festival som vi fick uppleva, fyrverkerier på kvällarna massor med stånd att kolla på o shoppa, mat hur mycket som helst o massor med glada dansande människor, vad mer kan man begära......På måndagsmorgonen var det faktiskt lite skönt med tystnaden. Mitt på dagen flög vi hemåt mot Sverige från Beograd.
Är ni i Serbien runt 11,12 augusti nåt år så åk till Guca det är en upplevelse som heter duga.
Flera bilder finns på min hemsida www.torpvallarens.se, klicka på bilder o så kan man välja olika album, bilderna är väl värda att titta på.
Massor med tack till er alla som gjorde den här resan möjlig för Bosse o mig:
Sara min gullunge som passade hundarna Mel o Shani + alla djuren hemma.
Lina som också var på plats hemma o hjälpte Sara nån dag.
Kicki min underbara granne som ställde upp o skjutsade Sara till jobbet varje dag o ibland rastade hundarna.
Ann o Jonny som såg efter Tepp hemma hos sig.
Ni är GULD värda tusen tusen tack från oss.
Opppaaaaa
Vi hann vänta in lillebror Goran han kom på morgonen från jobbet, (jobbar natt som vakt i Beograd).
Lillebror Goran Mamma o Goran
Gogge, mamma o jag på fredagsmorgonen
Nu packade vi in oss i bilen o drog mot Guca. Vilken utsikt det var efter vägen berg o dalar om vartannat.
Det tog ca 3 timmar innan vi kom fram, då hade vi kört lite vilse bara. När vi kom in i Guca så mötte Pero oss. Hos honom skulle vi få sova under helgen i hans lägenhet. Han, frun Vesna o dottern Angela sov i köket i en bäddsoffa o vi fick varsina rum. Pero jobbade väldigt mycket under festivalen så dom var knappt hemma under hela helgen.
Guca är ett litet samhälle på ca 2022 invånare, under Guca festivalen var det över 100 000 besökare, det var trångt men en otrolig feststämning, det här kan man inte uppleva i Sverige någonsin.
Helstekta grisar, lamm grillades dygnet runt.....
Helgrillad oxe fanns också, det gick åt ca 2 oxar/dag o då grillades det på flera ställen, alltså ca 6 oxar/dag.
Mat mat mat överallt det var bara o köpa det man var sugen på.....
Grönsaker som smakade gudomligt gott, tomater, paprikor starka o lagom starka. Frukter i mängder.
Här är oxen bara ben kvar, resten är uppätet, bilden tog jag sent på fredagskvällen.
Trumpetare o orkestrar fanns överallt o dom spelade så det bara gungade, ingen stod still alla dansade.
Statyn i Guca föreställande en trumpetare, det var 47 året i år som festivalen gick av stapeln. Perra o Bosse jublar i takt med musiken.
Restaurangen på höjden, Eva o jag är på väg upp för o boka bort till söndagens final.
Lördag morgon vaknade Bosse o Jag häftigt, nån hade skjutit 3 jätteskott så rutorna bara skallrade o bilarna utanför på gatan som hade larm började tjuta. Vi kastade oss upp ur sängen o ut på balkongen, vad i hela friden händer? Då var klockan 07.00. Det enda vi såg var oset från grillarna för dom hade börjat förbereda o grilla inför dagen. Ja ja det var väl ingenting tänkte vi o lag oss ett tag till.
Senare när Pero kom hem så frågade jag honom vad det var som hade smällt 7 på morgonen, då skrattade han så gott... Det var tradition under festivalen att man skulle smälla av 3 kanonskott på morgonen för att tala om att nu är festen igång igen. Han berättade också att dom väntade in 80 bussar idag.
Ja det var en helt otrolig festival som vi fick uppleva, fyrverkerier på kvällarna massor med stånd att kolla på o shoppa, mat hur mycket som helst o massor med glada dansande människor, vad mer kan man begära......På måndagsmorgonen var det faktiskt lite skönt med tystnaden. Mitt på dagen flög vi hemåt mot Sverige från Beograd.
Är ni i Serbien runt 11,12 augusti nåt år så åk till Guca det är en upplevelse som heter duga.
Flera bilder finns på min hemsida www.torpvallarens.se, klicka på bilder o så kan man välja olika album, bilderna är väl värda att titta på.
Massor med tack till er alla som gjorde den här resan möjlig för Bosse o mig:
Sara min gullunge som passade hundarna Mel o Shani + alla djuren hemma.
Lina som också var på plats hemma o hjälpte Sara nån dag.
Kicki min underbara granne som ställde upp o skjutsade Sara till jobbet varje dag o ibland rastade hundarna.
Ann o Jonny som såg efter Tepp hemma hos sig.
Ni är GULD värda tusen tusen tack från oss.
Opppaaaaa
Resan till Srbija.... del 2
Dag 3 torsdag skulle vi åka o hälsa på pappa o hans fru. Dom bodde också ute på landet, men åt andra hållet från Beograd mot vad mamma bodde. Dom visste inte heller att vi skulle komma på besök.
Perra körde, Eva, Sebastian, Bosse o jag stuvade in oss i bilen,tack gode gud för airconditions som fanns i bilen, annars har vi nog svettats ihjäl... för den här dagen var den varmaste, klibbigaste dagen o det låg åska i luften hela dagen.
En väldigt ovanlig kyrka som låg efter vägen när vi åkte till pappa, jag skrek stanna vill ta kort, Perra o Bosse har jäklas med mig hela tiden just för att jag alltid vill ta foton, men nu så stannade han snällt.
När vi kom fram där pappa bodde så gick Perra, Eva o Sebban ut ur bilen, Bosse o jag satt kvar, eftersom Perra hade tonade rutor så syndes inte vi i bilen. Efter en stund så gick vi ut o pappa blev väldigt överraskad o glad. Det första han sa var: -Nu har du kommit, nu kan jag dö lugnt det var snudd på att jag fick en hjärtattack när jag såg er.
Pappa Danilo med frugan Milena på kökstrappen.
Bosse inspekterar majsen hos pappa, dom var jättehöga, men det var torrt, torrt på vissa ställen hade majskolvarna torkat bort helt.
Sebban tyckte det var för varmt, så Bosse o Eva hjälpte honom att svalka av sig.
Floden Drina. Den sidan vid stod på hörde till Serbien, den andra sidan hörde till Bosnien. När det var krig här så flöt det massor med lik i floden Drina. Sebban o jag var bara tvungna att gå ner o doppa fötterna i floden.
Efter titten på Drina så gick vi o käkade på restaurangen i byn där pappa bor.
Sebban o Bosse utanför restaurangen.
Min favoriträtt Cevapcici, men jag ångrar att jag åt det, dom var så jäkla goda, mina som jag gör hemma smakar inte alls lika, o då tyckte jag att dom var goda.
Efter maten åkte vi hem till pappa igen o skulle få melon till efterrätt, o vilken melon sen......
Sebban med den enorma melonen.
Bosse smakar på melonen, saftig o god.....
Sebban tyckte också att den var god, lite problem med för liten mun bara......
Och så jag då.... värst av alla bara glufsade i mig....
Under dagen som vi var hos pappa så åkte en gammal farbror förbi med häst o vagn han sjöng för hästen när den travade fram o varje gång så missade jag honom med kameran. Precis när vi skulle åka skrek Eva att nu kommer han med hästen igen, jag kastade mig ut ur bilen med kameran i högsta hugg.....
Här kommer den sjungande kusken....
Gubben blev så till sig när han såg att jag fotade så han tvärnitade hästen.....
Höjde armarna o ropade något, det var lite svårt att höra vad han sa... Han körde ner hästen i diket bredvid vår bil o hoppade ur o började sjunga o prata samtidigt som han tog min hand o började pussa på den... Shit vad hade jag gjort nu då? Men han var bara så lycklig att nån tog kort på honom så han var alldeles till sig, det tog ett tag innan vi kom iväg från gubben. Han lever nog på det här länge, o vi tjöt av skratt när vi åkte iväg i bilen. Det hann bli mörkt innan vi kom hem till mamma o då åskade det som bara den.
Del 3 kommer i nästa blogg. När vi är i Guce på trumpet/orkesterfestivalen som är välkänd i hela världen.
Opppppaaaaaa
Perra körde, Eva, Sebastian, Bosse o jag stuvade in oss i bilen,tack gode gud för airconditions som fanns i bilen, annars har vi nog svettats ihjäl... för den här dagen var den varmaste, klibbigaste dagen o det låg åska i luften hela dagen.
En väldigt ovanlig kyrka som låg efter vägen när vi åkte till pappa, jag skrek stanna vill ta kort, Perra o Bosse har jäklas med mig hela tiden just för att jag alltid vill ta foton, men nu så stannade han snällt.
När vi kom fram där pappa bodde så gick Perra, Eva o Sebban ut ur bilen, Bosse o jag satt kvar, eftersom Perra hade tonade rutor så syndes inte vi i bilen. Efter en stund så gick vi ut o pappa blev väldigt överraskad o glad. Det första han sa var: -Nu har du kommit, nu kan jag dö lugnt det var snudd på att jag fick en hjärtattack när jag såg er.
Pappa Danilo med frugan Milena på kökstrappen.
Bosse inspekterar majsen hos pappa, dom var jättehöga, men det var torrt, torrt på vissa ställen hade majskolvarna torkat bort helt.
Sebban tyckte det var för varmt, så Bosse o Eva hjälpte honom att svalka av sig.
Floden Drina. Den sidan vid stod på hörde till Serbien, den andra sidan hörde till Bosnien. När det var krig här så flöt det massor med lik i floden Drina. Sebban o jag var bara tvungna att gå ner o doppa fötterna i floden.
Efter titten på Drina så gick vi o käkade på restaurangen i byn där pappa bor.
Sebban o Bosse utanför restaurangen.
Min favoriträtt Cevapcici, men jag ångrar att jag åt det, dom var så jäkla goda, mina som jag gör hemma smakar inte alls lika, o då tyckte jag att dom var goda.
Efter maten åkte vi hem till pappa igen o skulle få melon till efterrätt, o vilken melon sen......
Sebban med den enorma melonen.
Bosse smakar på melonen, saftig o god.....
Sebban tyckte också att den var god, lite problem med för liten mun bara......
Och så jag då.... värst av alla bara glufsade i mig....
Under dagen som vi var hos pappa så åkte en gammal farbror förbi med häst o vagn han sjöng för hästen när den travade fram o varje gång så missade jag honom med kameran. Precis när vi skulle åka skrek Eva att nu kommer han med hästen igen, jag kastade mig ut ur bilen med kameran i högsta hugg.....
Här kommer den sjungande kusken....
Gubben blev så till sig när han såg att jag fotade så han tvärnitade hästen.....
Höjde armarna o ropade något, det var lite svårt att höra vad han sa... Han körde ner hästen i diket bredvid vår bil o hoppade ur o började sjunga o prata samtidigt som han tog min hand o började pussa på den... Shit vad hade jag gjort nu då? Men han var bara så lycklig att nån tog kort på honom så han var alldeles till sig, det tog ett tag innan vi kom iväg från gubben. Han lever nog på det här länge, o vi tjöt av skratt när vi åkte iväg i bilen. Det hann bli mörkt innan vi kom hem till mamma o då åskade det som bara den.
Del 3 kommer i nästa blogg. När vi är i Guce på trumpet/orkesterfestivalen som är välkänd i hela världen.
Opppppaaaaaa
Resan till Serbien..... tillbaka till mina rötter del 1
Oj ojoj vilka upplevelser vi har haft när vi åkte till Srbija, vet nästan inte var jag ska börja någonstans men det är bäst att börja från the beginning...
Vi flög ner till Beograd 7 augusti, mamma fyllde år, o vi tänkte överraska henne riktigt ordentligt (hon visste inte att vi skulle komma). Brorsan med familj var redan där (dom hade bilat ner för några veckor sen), o dom skulle hämta oss på flygplatsen, utan att säga nåt till mamma.
Eftersom jag inte har varit ner på över 14 år (skäms på mig) så tyckte vi att vi drar ner på en veckas semester, brorsan övertalade oss o lockade med en otrolig Gucefestival fredag-söndag den är visst känd i hela världen.
Jag brukar alltid ringa till mamma när hon fyller år, men den här gången tänkte jag att nu ringer jag inte före, brorsan retade mamma hela dan om hennes ohängda dotter som inte kunde ringa o gratta.Mot kvällen när Perra sa att Eva o han skulle träffa en kompis i Belgrad en snabbis, blev mamma lite sur, det var ju hennes födelsedag o så skulle dom åka iväg (dom skulle hämta oss).... Vi kom fram till Belgrad strax efter 20.00
21.30 var vi framme vid mammas hus o då tog jag telefonen, ringde upp o grattade henne, medans vi pratade så gick jag in i huset..... herregud vilken min hon hade i ansiktet när hon såg mig dyka upp från ingenstans... den var obetalbar... o mamma var tvungen att sätta sig ner i en halvtimme o bara titta.... sen sa hon att det var den bästa presenten hon någonsin fått.
Efteråt så skrattade vi alla så gott när vi berättade hur allt gick till. Mamma hade precis innan jag ringde beklagat sig till min lillebror att det var konstigt att jag inte hade hört av mig...
Mammas hus i lilla byn Ralja som ligger ca 3 mil från Beograd
Ass vakthunden på gården, alla gårdar har vakthundar som släpps ut o är lösa på nätterna, men mammas Ass skulle möjligen slicka ihjäl nån, han är otroligt snäll, men storleken skrämmer nog många bovar ändå.
Andra dagen skulle vi åka runt lite o se oss omkring, mamma föreslog Babe country club hotel ett ställe där det skulle vara otroligt fint, sagt o gjort så åkte vi dit bror Perra körde eftersom han hade bil, vi klämde in oss allihop, jag, Bosse, mamma, Sebastian, Eva o den galna drivern Perra. Dom kör som galningar där o Perra var inte sämre, det gällde att flyta in i trafiken, jag undrar hur många gånger hjärtat åkte upp i halsgropen på mig.
Så fort det fanns den minsta lilla lucka så körde dom om oavsett sikt eller ej, kom det då en bil från motsatta sidan så var det bara att slänga sig in igen o då förutsatte alla att man bromsade o lämnade plats, många svordomar o handviftningar var det också, det liksom hörde till.
Babe country club hotel låg väldigt vackert på en sluttning, utsikten var enorm här såg man verkligen vilket vackert land det är.
Perra, mamma o jag poserar i bakgrunden den vackra utsikten vid Babe
Sarplaninac, serbisk vallhund 62 cm i mankhöjd vikt 45 kg. Han var helt enorm, dom är väldigt rädda om just den här rasen i Serbien, den säljs absolut inte utomlands utan ska bevaras i Serbien.
Den vaktade i Babe
Den här läckra geten (eller var det var) gick o betade i Babe
Den här vackra duvan, visste att den var vacker, den ställde upp sig direkt när jag tog fram kameran.
Ödlor fanns det gott om, små o stora, dom var läckra o snabba som sjutton.
En av många källor, där man kan stanna o dricka eller fylla på sina flaskor, väldigt gott källvatten. Bosse Perra Sebastian o Eva har precis smakat av det goda vattnet
Hem igen o bytte kläder för sen skulle vi till Beograd o göra stan, vilken trafik o dom körde som galningar där också, var det rött ljus o det inte kom någon så körde dom bara på, det var nästan med livet som insats som man gick över övergångsställen. Gamla Beograd är väldigt fin, på en lång gata hade dom bara restauranger på båda sidorna, o alla hade spelemän som stod o spelade bara man viftade lite till dom, fiol, dragspel, trumpet o sång det var verkligen oppppaaaa.
Den här maträtten beställde Perra in åt mig, sen arrangerade Bosse brödet vad det ser ut som, ja ni får gissa själva, men roligt hade dom åt mig. Men maten var himmelskt god.
Stekta champinjoner, fetaost, paprika (stark) o sallad, det var mums....
Vid fontänen i Beograd, Perra Bosse Sebastian mamma o Eva
Fortsättning följer om resan i nästa blogg...
Opppaaaa
Vi flög ner till Beograd 7 augusti, mamma fyllde år, o vi tänkte överraska henne riktigt ordentligt (hon visste inte att vi skulle komma). Brorsan med familj var redan där (dom hade bilat ner för några veckor sen), o dom skulle hämta oss på flygplatsen, utan att säga nåt till mamma.
Eftersom jag inte har varit ner på över 14 år (skäms på mig) så tyckte vi att vi drar ner på en veckas semester, brorsan övertalade oss o lockade med en otrolig Gucefestival fredag-söndag den är visst känd i hela världen.
Jag brukar alltid ringa till mamma när hon fyller år, men den här gången tänkte jag att nu ringer jag inte före, brorsan retade mamma hela dan om hennes ohängda dotter som inte kunde ringa o gratta.Mot kvällen när Perra sa att Eva o han skulle träffa en kompis i Belgrad en snabbis, blev mamma lite sur, det var ju hennes födelsedag o så skulle dom åka iväg (dom skulle hämta oss).... Vi kom fram till Belgrad strax efter 20.00
21.30 var vi framme vid mammas hus o då tog jag telefonen, ringde upp o grattade henne, medans vi pratade så gick jag in i huset..... herregud vilken min hon hade i ansiktet när hon såg mig dyka upp från ingenstans... den var obetalbar... o mamma var tvungen att sätta sig ner i en halvtimme o bara titta.... sen sa hon att det var den bästa presenten hon någonsin fått.
Efteråt så skrattade vi alla så gott när vi berättade hur allt gick till. Mamma hade precis innan jag ringde beklagat sig till min lillebror att det var konstigt att jag inte hade hört av mig...
Mammas hus i lilla byn Ralja som ligger ca 3 mil från Beograd
Ass vakthunden på gården, alla gårdar har vakthundar som släpps ut o är lösa på nätterna, men mammas Ass skulle möjligen slicka ihjäl nån, han är otroligt snäll, men storleken skrämmer nog många bovar ändå.
Andra dagen skulle vi åka runt lite o se oss omkring, mamma föreslog Babe country club hotel ett ställe där det skulle vara otroligt fint, sagt o gjort så åkte vi dit bror Perra körde eftersom han hade bil, vi klämde in oss allihop, jag, Bosse, mamma, Sebastian, Eva o den galna drivern Perra. Dom kör som galningar där o Perra var inte sämre, det gällde att flyta in i trafiken, jag undrar hur många gånger hjärtat åkte upp i halsgropen på mig.
Så fort det fanns den minsta lilla lucka så körde dom om oavsett sikt eller ej, kom det då en bil från motsatta sidan så var det bara att slänga sig in igen o då förutsatte alla att man bromsade o lämnade plats, många svordomar o handviftningar var det också, det liksom hörde till.
Babe country club hotel låg väldigt vackert på en sluttning, utsikten var enorm här såg man verkligen vilket vackert land det är.
Perra, mamma o jag poserar i bakgrunden den vackra utsikten vid Babe
Sarplaninac, serbisk vallhund 62 cm i mankhöjd vikt 45 kg. Han var helt enorm, dom är väldigt rädda om just den här rasen i Serbien, den säljs absolut inte utomlands utan ska bevaras i Serbien.
Den vaktade i Babe
Den här läckra geten (eller var det var) gick o betade i Babe
Den här vackra duvan, visste att den var vacker, den ställde upp sig direkt när jag tog fram kameran.
Ödlor fanns det gott om, små o stora, dom var läckra o snabba som sjutton.
En av många källor, där man kan stanna o dricka eller fylla på sina flaskor, väldigt gott källvatten. Bosse Perra Sebastian o Eva har precis smakat av det goda vattnet
Hem igen o bytte kläder för sen skulle vi till Beograd o göra stan, vilken trafik o dom körde som galningar där också, var det rött ljus o det inte kom någon så körde dom bara på, det var nästan med livet som insats som man gick över övergångsställen. Gamla Beograd är väldigt fin, på en lång gata hade dom bara restauranger på båda sidorna, o alla hade spelemän som stod o spelade bara man viftade lite till dom, fiol, dragspel, trumpet o sång det var verkligen oppppaaaa.
Den här maträtten beställde Perra in åt mig, sen arrangerade Bosse brödet vad det ser ut som, ja ni får gissa själva, men roligt hade dom åt mig. Men maten var himmelskt god.
Stekta champinjoner, fetaost, paprika (stark) o sallad, det var mums....
Vid fontänen i Beograd, Perra Bosse Sebastian mamma o Eva
Fortsättning följer om resan i nästa blogg...
Opppaaaa
Inte lätt att fotografera mina barn inte....
När vi äntligen var samlade allihop, så tänkte jag att det skulle vara mysigt med ett gruppfoto på tjejerna o deras respektive. Blev det bra bilder så skulle jag göra förstoringar på dom. Av 11 bilder så fick jag bara 1 foto som dom såg normala ut på, herregud vilka spexare till döttrar jag har.....men vi skrattade så vi tjöt under tiden.. det flesta bilderna såg ut så här:
Här orkar inte Ragnar riktigt......han tyckte det blev väldigt pinsamt....
Ja vad ska man säga..............................Tänker ta den värsta bilden o förstora till tjejerna så kanske dom skärper sig nästa gång....... men jag tvivlar starkt....
So long
Här orkar inte Ragnar riktigt......han tyckte det blev väldigt pinsamt....
Ja vad ska man säga..............................Tänker ta den värsta bilden o förstora till tjejerna så kanske dom skärper sig nästa gång....... men jag tvivlar starkt....
So long
Får jag presentera....
nykomlingen i Torp........
Namn: August von Stam en riktig träskalle som trivs ute, som tur är. Gammal o gaggig är han, men han ställer inte till så mycket oreda, han står där han står o gör egentligen inte så mycket väsen av sig, är nöjd när man säger - hej på dig; morgon o kväll.
Han blir nog kvar här länge o bättre inne(ute)boende kan man ju inte ha.......
August von Stam
Gammal o ärrad, men ändå vacker där han står August von Stam
So long
Namn: August von Stam en riktig träskalle som trivs ute, som tur är. Gammal o gaggig är han, men han ställer inte till så mycket oreda, han står där han står o gör egentligen inte så mycket väsen av sig, är nöjd när man säger - hej på dig; morgon o kväll.
Han blir nog kvar här länge o bättre inne(ute)boende kan man ju inte ha.......
August von Stam
Gammal o ärrad, men ändå vacker där han står August von Stam
So long
